Eftersom Finlands Bank är en centralbank inom Eurosystemet genomför banken ECB-rådets penningpolitiska operationer med finländska banker som motparter.
Det primära målet med Europeiska centralbankens penningpolitik är att upprätthålla prisstabilitet. I en marknadsekonomi påverkar penningpolitiska beslut prisnivån via ett flertal olika kanaler. Detta nätverk av orsaker och verkningar går under namnet penningpolitisk transmissionsmekanism.
Det första ledet i den penningpolitiska transmissionen är Eurosystemets reglering av villkoren för belopp, pris, löptid och tidpunkt för centralbanksfinansiering till de kreditinstitut som är penningpolitiska motparter. Villkoren för centralbanksfinansiering påverkar i hög grad utformningen av penningmarknadsräntorna på interbankmarknaden, eftersom kreditinstituten i euroområdet behöver centralbankspengar för att kunna tillmötesgå allmänhetens efterfrågan på eurosedlar och euromynt och för att kunna deponera kassakravsbeloppet i en nationell centralbank inom Eurosystemet. En sådan räntestyrning kallas genomförande av penningpolitiken.
Vid genomförandet av penningpolitiken måste Eurosystemet kunna bedöma likviditetsbehovet i banksystemet. Huvudsakliga penningpolitiska instrument utöver kassakraven är de nationella centralbankernas marknadsoperationer och de stående faciliteter som motparterna har tillträde till. Till de penningpolitiska instrumenten hör också riskhantering av centralbanksfinansieringen, som är en separat funktion från marknadsoperationerna. Riskhanteringen går ut på att bedöma den finansiella sundheten i de banker som är eller ansöker om att bli penningpolitiska motparter och fastställa godtagbarhetskriterier för säkerheterna för centralbanksfinansieringen.