Det finansiella systemet kanaliserar medel från sparare till investerare
Det finansiella systemet har den viktiga ekonomiska uppgiften att kanalisera finansiella medel från nettosparare vars utgifter är mindre än inkomsterna till dem som behöver finansiering och alltså vill konsumera eller investera mer än inkomsterna räcker till för. Med andra ord lånar nettosparare via det finansiella systemet ut medel till dem som behöver finansiering.
De viktigaste långivarna är normalt sett hushållen, men även företag, den offentliga sektorn och utländska enheter kan ha ett överskott av finansiella medel som de lånar ut. Omvänt är det främst företag och den offentliga sektorn som är låntagare, men även hushåll och utländska enheter kan ta lån för att finansiera sina inköp.
Penningflödet från långivare till låntagare är tudelat. Vid direkt eller marknadsbaserad finansiering skaffar låntagarna medel direkt från långivare på finansmarknaden genom att sälja finansiella instrument, alltså värdepapper (t.ex. räntebärande värdepapper och aktier) till dem. Värdepappren utgör en fordran på låntagarens framtida inkomster eller tillgångar. Om finansiella intermediärer deltar i förmedlingen av finansiella medel talar man om indirekt finansiering. Finansiella intermediärer kan delas in i kreditinstitut, andra monetära finansinstitut och andra finansiella intermediärer, och de ingår i det finansiella systemet.
Ett av de viktigaste dragen hos ett välfungerande finansiellt system är att det främjar en kapitalallokering som är så gynnsam som möjligt med tanke på ekonomisk tillväxt. Med finansiell infrastruktur avses betalnings- och avvecklingssystem där åtgärderna på finansmarknaden genomförs konkret. Driftsäkra och störningsfria betalnings- och avvecklingssystem främjar effektiva kapitalrörelser och stöder den finansiella stabiliteten.
