Kan en utlänning öppna ett bankkonto i Finland?
En utlänning kan i princip öppna ett konto i Finland på samma sätt som en finsk medborgare. Enligt lagen måste banken dock kunna identifiera sin kund och det kan vara svårare när det gäller utlänningar. Utöver person- och adressuppgifter behöver banken ofta också en personkod. Många banker kräver antingen arbetstillstånd, studieintyg eller ett rekommendationsbrev från en tillförlitlig bank och upplysningar om användningssyftet för kontot.
Kan en utlänning öppna ett bankkonto i Finlands Bank?
Finlands Bank är inte en bank i egentlig mening utan en centralbank och en monetär myndighet. Banken tillhandahåller inte vanliga banktjänster för företag eller privatpersoner. Därför är det bäst att kontakta bankerna direkt.
På mina bostadsaktier står det att de är tryckta i Finlands Banks sedeltryckeri. Var får jag mer information?
Finlands Banks sedeltryckeri, som grundades 1885, bolagiserades 1991 under namnet Setec Oy. Finlands Bank, som i mer än hundra år var tryckeriets enda ägare, sålde 60 % av sin ägarandel 1998 och resten 2003. Setec Oy är numera en del av den internationella Gemalto-koncernen och är verksam på den internationella marknaden för digital säkerhet. Vid koncernens driftställe i Vanda tillverkas fortfarande traditionella säkerhetstrycksaker, även om tyngdpunkten i verksamheten ligger på smartkort. I frågor som gäller aktiebrev och andra säkerhetstrycksaker lönar det sig att kontakta Gemaltos driftställe i Vanda (Setec Oy).
Var kan man köpa guld?
Finlands Bank säljer inte guld. Det finns några företag i Finland som säljer guld, sök t.ex. på Internet. Investeringsguldets pris beror på världsmarknadsläget och fluktuerar dagligen.
Övervakar Finlands Bank gränsöverskridande valutaöverföringar?
Finland har ingen valutareglering. Det är fritt fram att överföra tillgångar från eller till Finland.
I speciallagstiftningen finns dock vissa bestämmelser vars syfte är att förhindra finansiering av penningtvätt och terrorism, bidra till att sådana transaktioner avslöjas och utreds samt att effektivisera spårandet och återtagandet av vinningen av brott.
Därför har identifierings- och anmälningsskyldighet införts för kreditinstituten, dvs. i praktiken bankerna, i avsikt att fastställa tillgångarnas lagliga ursprung. Anmälningsskyldiga skall kunna identifiera sin kund. Samma identifieringsskyldighet gäller också andra än fasta kunder när en transaktion eller fler transaktioner som har samband med varandra uppgår till minst 15 000 euro. Bankerna kräver i regel en skriftlig redogörelse för pengarnas ursprung också vid relativt små transaktioner om transaktionen avviker från kundens normala bankärenden.
Om en bank eller någon annan anmälningsskyldig har anledning att betvivla tillgångarnas lagliga ursprung skall den utan dröjsmål anmäla detta till centralen för utredning av penningtvätt.
Från och med den 15 juni 2007 tillämpas dessutom i samtliga EU-länder en förordning enligt vilken personer som reser in i eller ut ur Europeiska gemenskapen och medför kontanta medel till ett värde av minst 10 000 euro skall anmäla detta belopp till tullmyndigheterna eller någon annan behörig myndighet. Det är alltså endast fråga om anmälningsplikt. Förordningen begränsar inte in- eller utförseln av kontanter.
Med kontanta medel avses utom sedlar och mynt i omlopp även vissa andra betalningsmedel, såsom checkar och överlåtbara värdepapper. Anmälningsplikten gäller inte kreditkort.
Vad innebar sedelklippningen och när skedde den?
Sedelklippningen utfördes vid årsskiftet 1945/1946, och det var fråga om ett tvångslån till staten. Syftet med åtgärden var att dämpa inflationen. Den skulle ge myndigheterna möjlighet att komma åt tillgångar som hemlighållits vid beskattningen och undersöka i vilken mån landets valuta hade förfalskats eller förts utomlands.
Tuukka Talvio, överintendenten för myntkabinettet vid Finlands nationalmuseum, konstaterar i sin bok ”Suomen rahat” (s. 86–87, 3 upplagan. Finlands Bank, 2003): Syftet med sedelklippningen var också att komma åt tillgångar som hemlighållits vid beskattningen och ta reda på i vilken mån tyskarna eventuellt hade tagit med sig landets valuta när de retirerade. Ryktet påstod att tyskarna t.o.m. hade förfalskat finsk valuta, men det kunde inte bevisas.
Vid årsskiftet 1945/1946 klipptes de tre största sedlarna med valörerna 5 000, 1 000 och 500 mark itu. Den vänstra halvan var därefter giltig som betalningsmedel till hälften av sitt nominella värde fram till den 16 februari. Den högra halvan fungerade som kvitto på detta tvångslån. Sedlar med mindre valörer klipptes inte. Samtidigt byttes alla sedlar ut mot nya under de första två och en halv månaderna 1946. Klippningen gällde endast allmänhetens innehav, dvs. kontanter. Den gällde inte sedlar som innehades av staten, bankerna, utlänningar e.d. Åtgärdens inriktning var därför slumpmässig.
Regeringen överlämnade en proposition till riksdagen med förslag till lag om sedelklippningen den 21 november 1945. I lagen nämndes inte några detaljer om klippningen och inte heller några tidtabeller, men rykten om klippningen hade cirkulerat redan länge. Som förebild för klippningen stod enligt Tuukka Talvio Grekland som hade genomfört en sedelklippning 1922. Enligt Matti Virén var förebilderna Norge och Danmark där sedlarna hade klippts 1945. I vilket fall som helst hade den upplysta delen av befolkningen antingen satt in sedlar av större valörer på banken eller placerat dem i andra objekt.
På tvångslånet betalades 2 % i ränta och lånet betalades tillbaka 1949. Men inflationen hade under denna tid varit i genomsnitt 20 % per år, vilket ledde till förlust för allmänheten.
Huvudsaklig källa:
Matti Viréns artikel ”Kan inflationen vingklippas” i Unitas ekonomiska kvartalstidskrift 4/1998.
Var får jag information om insättningsgarantin?
Insättarskyddet gäller allmänhetens bankkonton. Alla finländska inlåningsbanker måste höra till insättningsgarantifonden. Ur fonden ersätts kundernas insättningar i händelse av bankens insolvens. Ersättning betalas ut till högst 100 000 euro per kund och bank.
En detaljerad beskrivning av insättningsgarantin finns på Finansinspektionens webbplats. http://www.finanssivalvonta.fi/se/Finanskund/Kundskydd/Ersattningsfonder/Insattningsgarantifonden/Pages/Default.aspx
På Finansinspektionens webbplats finns också nyttig konsumentinformation till sparare och investerare.
http://www.finanssivalvonta.fi/se/Finanskund/Kundskydd/Pages/Default.aspx