Lagen om Finlands Bank

Lagstiftningen om Finlands Bank reviderades 1998, 1999, 2009 och 2011.

I lagen slås fast att Finlands Bank är Finlands centralbank och fungerar som en del av ECBS. När Finlands Bank sköter ECBS uppgifter skall banken handla i överensstämmelse med Europeiska centralbankens riktlinjer och instruktioner och får då varken begära eller ta emot instruktioner om sin verksamhet från annat håll än Europeiska centralbanken. Huvudmålet för Finlands Bank är att upprätthålla prisstabilitet. Banken skall också stödja uppnåendet av andra ekonomisk-politiska mål, utan att likväl äventyra sitt primära mål. Finlands Bank skall för sin del genomföra den monetära politik som Europeiska centralbankens råd har utformat. Banken skall också svara för penningförsörjningen och sedelutgivningen, inneha och förvalta valutareserven och sörja för betalningssystemets och det övriga finansiella systemets tillförlitlighet och effektivitet. Dessutom skall Finlands Bank sörja för att det sammanställs och offentliggörs statistik som behövs för bankens verksamhet.

Finlands Banks förvaltningsorgan är bankfullmäktige och direktionen. Direktionen har de allmänna befogenheterna att sköta bankens uppgifter. Bankfullmäktige svarar för tillsynen av bankens förvaltning och verksamhet, administrativa beslut och andra uppgifter som räknas upp i lagen. Enligt en lagändring som trädde ikraft i början av 2009 utnämner republikens president direktionsordföranden för en sju års mandatperiod, medan de övriga medlemmarna i direktionen utnämns av bankfullmäktige för en fem års mandatperiod.

Vid införandet av euron flyttades befogenheterna i fråga om pengar över på gemenskapsplanet, och bestämmelser om den gemensamma valutan togs in i den euroförordning som trädde i kraft den 1 januari 1999. Den nuvarande myntlagen upphävdes därför, men vissa av myntlagens bestämmelser skall enligt övergångsbestämmelserna tillämpas så länge sedlar och mynt i finska mark kvarstår som lagliga betalningsmedel. I den nya lagen om mynt ingår nationella bestämmelser som kompletterar gemenskapslagstiftningen.