Pentti Hakkarainen, vice ordförande i direktionen
Finlands Bank
Tal vid seminariet ”Finlands ekonomiska vägval II”
Helsingfors, den 4 oktober 2016
- Bilder (pdf)
Det ekonomiska läget i Finland
Mina damer och herrar!
Det har rätt så länge sett dystert ut för den finländska ekonomin. Tillväxten har varit dämpad. Nu verkar det ändå som om en vändning har skett och de ekonomiska utsikterna för Finland visar en svag förbättring. Hur hållbar grunden för den framtida utvecklingen blir beror på den globala ekonomin, men framför allt på de nationella besluten.
Jag ska inleda med några ord om utvecklingen i euroområdet och den globala ekonomin, samt om penningpolitiken i euroområdet och Finland. Därefter går jag över till de ekonomiska utsikterna för Finland med utgångspunkt i Finlands Banks senaste prognos för 2016–2018.
Tillväxt i globala ekonomin
Först några ord om den globala ekonomin och utvecklingen i världsekonomin och euroområdet.
Tillväxten i världsekonomin har varit relativt stabil, men osäkerheten är stor, vilket har återspeglats i marknadsrörelserna under den senaste tiden. Den internationella omvärlden präglas alltjämt av nedåtrisker. I Finlands Banks nya prognos för den internationella ekonomin förväntas världsekonomin växa med drygt 3 procent åren 2017–2018, det vill säga en aning snabbare än under 2016
Ny information om den internationella ekonomin är att vänta senare i veckan, då Internationella valutafonden och Världsbanken håller årsmöte i Washington D.C.
En del av de internationella riskerna är konkreta och deras betydelse kan bedömas med konventionella ekonomverktyg. Sådana risker är avmattningen av den globala tillväxten, det politiska läget och normaliseringen av penningpolitiken i USA, prisutvecklingen i euroområdet, prisutvecklingen på olja och andra råvaror samt utsikterna för tillväxtekonomierna och den ekonomiska tillväxten och strukturella förändringar i Kina.
En del av nedåtriskerna är dock sådana att det är mycket svårare att göra en tillförlitlig bedömning av deras ekonomiska betydelse. Dessa är konsekvenserna av EU-folkomröstningen i Storbritannien, polariseringen av politiken i USA och andra länder, motståndet mot frihandel och risken för inåtvändhet i USA och Europa, de geopolitiska riskerna i Mellanöstern, flyktingfrågan, konsekvenserna av klimatförändringen samt terroristattackerna i Europa
Ekonomin i euroområdet fortsatte att växa 2015 och prognoserna för 2016–2018 förutser en fortsatt positiv ekonomisk utveckling. Arbetslösheten i euroområdet har successivt sjunkit från sin höga nivå. Trots den gynnsamma allmänna ekonomiska utvecklingen har inflationen i euroområdet legat tydligt under målet.
Penningpolitiken stöder tillväxten i euroområdet inkluderande i Finland. De långa räntorna utgör en kanal för transmission av den lätta penningpolitiken. Genomsnittsräntan för långa statsobligationer är mycket låg i euroområdet och ränteskillnaderna mellan euroländerna har krympt. Upplåningskostnaderna för bankerna i euroområdet har sjunkit och riskpremierna minskat. Detta har återspeglats i lägre räntor på banklån för både hushåll och företag.
De penningpolitiska åtgärderna har tydligt bidragit till att tillgången till lån blivit lättare för företag och hushåll och utlåningen i euroområdet har ökat. Ökningen av företagslån är alltjämt dämpad i euroområdet, vilket förklaras av kreditrisker och en kontinuerlig anpassning av balansräkningarna i den finansiella sektorn och den övriga ekonomin. En ytterligare bidragande orsak är att konjunkturfluktuationerna återspeglas i utvecklingen av företagslån med viss eftersläpning. De penningpolitiska åtgärderna under den senaste tiden stöder den pågående utlåningsökningen och därmed återhämtningen i den reala ekonomin.
En bredbaserad ekonomisk tillväxt i euroområdet stärker samtidigt Finlands export till euroländerna. Finlands export till euroområdet fortsatte de facto att öka 2015, medan exporten till andra handelspartnerländer minskade. Euroområdet svarar följaktligen för en större andel av värdet på Finlands export än tidigare. Men i år har exporttillväxten till euroområdet planat ut och rent av minskat något. De senaste siffrorna från sommaren visade att exporten till euroområdet har sjunkit något.
Brexit för med sig nedåtrisker. De globala tillväxtutsikterna försämrades något efter Storbritanniens beslut att lämna EU. Den senaste tidens globala ekonomiska prognoser bygger på antagandet att Brexit-osäkerheten snabbt kommer att skingras och att EU och Storbritannien kommer fram till en god lösning som inte i större utsträckning bygger upp hinder för ekonomin. Den ökade osäkerheten på finansmarknaden efter utträdesbeslutet var kortlivad, men den politiska osäkerheten har tills vidare legat kvar på en högre nivå. En omfattande enkät bland ekonomerna visar att de ekonomiska prognoserna för 2017 har reviderats nedåt under de senaste månaderna, särskilt för Storbritannien. De förändrade ekonomiska utsikterna för Storbritannien påverkar också euroområdet. En del av effekterna sprids via utrikeshandeln. Storbritanniens andel av euroområdets export är till exempel omkring 13,5 %. Allt som allt präglas bedömningarna av de ekonomiska konsekvenserna av Brexit fortfarande av stor osäkerhet.
Storbritanniens utträde ur EU kan försvaga den ekonomiska tillväxten i Finland genom bland annat handeln. Exportefterfrågan krymper samtidigt som importen från Storbritannien är mindre än tidigare. Storbritanniens betydelse som Finlands handelspartner har minskat betydligt sedan millennieskiftet, vilket begränsar effekten via handelskanalen. År 2000 stod Storbritannien för ca 9 % av Finlands hela varuexport, mot endast drygt 5 % i fjol. En avmattning av tillväxten i EU påverkar också vår utrikeshandel.
Mätt i andelen direktinvesteringar är Finland inte särskilt beroende av utvecklingen i Storbritannien. År 2015 uppgick de finländska direktinvesteringarna i Storbritannien till ca 1 % av BNP. Däremot var exponeringen betydligt större mätt i portföljinvesteringar. Portföljinvesteringarna stod för drygt 8 % av BNP på årsnivå under första kvartalet.
Finlands ekonomiska utsikter
Efter en lång period av dämpad tillväxt har en vändning skett och de ekonomiska utsikterna för Finland visar en svag uppgång.
Enligt Finlands Banks senaste prognos är BNP-tillväxten 1,1 % i Finland 2016. År 2017 växer ekonomin också med 1,1 % och 2018 med 1,0 %. Tillväxten är dock endast moderat: inte ens vid slutet av prognosperioden kommer BNP att uppnå den nivå som rådde före finanskrisen. I jämförelse med det övriga euroområdet är tillväxten i Finland svag. Enligt de senaste BNP siffrorna, har utvecklingen varit svagare än i prognosen.
Tillväxten är emellertid helt beroende av den inhemska efterfrågan och nettoexporten ser ut att bli svag. Hushåll och företag märker av detta genom att räntorna under en allt längre tid ligger kvar på en låg nivå och finansieringsförhållandena är lätta. Den dämpade prisutvecklingen stöder samtidigt hushållens köpkraft. Hushållens skulder i förhållande till disponibla inkomster fortsätter att öka. Finlands export förutspås äntligen ta fart, pådriven av exportmarknaden, men också importen ökar till följd av den starka inhemska efterfrågan och utrikeshandeln visar ett underskott överlag.
Årets första hälft har varit stark inom byggandet, och den fortsätter att öka i god takt och byggverksamheten växer på bred front. Beviljade bygglov i slutet av 2015 avspeglas nu i produktionen. Bostadsbyggandet särskilt starkt, men även infrastruktur- och industribyggnad växer. Brist på kvalificerad arbetskraft begränsar produktionen.
Men exporten har inte återhämtat sig ordentligt efter nedgången 2009. Den totala exporten har inte ökat nämnvärt sedan 2011. Exporten till Ryssland har krympt kraftigt under de senaste åren på grund av landets ekonomiska problem och hela exporten till länder utanför euroområdet har minskat. Exporten till euroområdet (framför allt Tyskland) har ökat sedan 2013, men i år har den planat ut och rent av minskat något. Bytesbalansen förblir negativ under åren framöver.
På arbetsmarknaden märks en vändning till det bättre om man ser till arbetslöshetsgraden. Men sysselsättningen har inte stigit i samma takt, utan antalet sysselsatta har ökat mycket långsammare. Det betyder att en del av nedgången i arbetslösheten förklaras av att antalet personer utanför arbetsmarknaden ökar. Den gynnsamma utvecklingen i arbetslöshetsgraden ger alltså en alltför ljus bild av arbetsmarknaden.
Under prognosperioden väntas en ytterligare förbättring av sysselsättningsläget. Till skillnad från tidigare konjunkturvändningar vilar tillväxten nu på de arbetsintensiva tjänstesektorerna och byggsektorn, inte på exporten och industrin. I likhet med andra euroländer kan sysselsättningsutvecklingen också i Finland väntas bli något bättre än den ekonomiska tillväxten under prognosåren. Å andra sidan begränsas sysselsättningsökningen bland annat av den fortsatta minskningen av befolkningen i arbetsför ålder och matchningsproblem på arbetsmarknaden. Arbetslösheten låg på 7,2 % i augusti, men trendarbetslösheten låg på 8,7 %.
Inflationen är låg under hela prognosperioden. Konsumentprisökningen i Finland släpar efter inflationstakten i euroområdet 2016–2018, efter att ha varit högre nästan kontinuerligt sedan 2008. Konsumentprisökningen i Finland är svag 2016 och inflationen är endast 0,5 %. Detta förklaras huvudsakligen av prisfallet på råolja. Också i slutet av prognosperioden ligger inflationen kvar på en lägre nivå än normalt till följd av den dämpade ekonomiska utvecklingen, svaga löneökningar och förmånliga importpriser. Den direkta effekten av oljeprisfallet ger vika vid slutet av 2016 och inflationen tar fart till 0,8 % år 2017 och 1,0 % år 2018 i takt med prisökningen på tjänster. De svaga löneökningarna förbättrar Finlands kostnadskonkurrenskraft.
Den offentliga sektorns skuld fortsätter att växa – skuldkvoten stiger över 70 %. Underskottet i den offentliga sektorn krymper till 2,3 % i takt med konjunkturuppgången, men den offentliga skulden i procent av BNP växer till 70 % under 2018. Statsfinanserna stärks samtidigt som underskottet i kommunsektorn och överskottet i socialförsäkringsfonderna är mer eller mindre oförändrade under prognosperioden. Det strukturella underskottet minskar inte, vilket speglar en fortsatt snabb ökning av de åldersrelaterade utgifterna.
Dags att stödja tillväxtpotentialen
Finlands ekonomi är på väg tillbaka till en tillväxtbana, understödd av inhemsk efterfrågan. Tillväxten är dock endast moderat. BNP-tillväxten är endast ca 1 % under 2016–2018 och inflationen är låg under en längre period. Läget på arbetsmarknaden blir bättre men arbetslösheten ligger kvar på en hög nivå.
Tillväxten vilar på konsumtion och investeringar – exportökningen är fortsatt svag.
Den dämpade utvecklingen inom industrin och stigande skuldnivåer väcker oro om hållbarheten i tillväxten. De största inhemska riskerna hänger samman med läget på arbetsmarknaden, finanspolitiken och framstegen med strukturreformerna och produktivitetsutvecklingen.
Åtgärder som behövs: Sätt att förbättra tillväxtpotentialen och konkurrenskraften. Enhetsarbetskostnaderna måste stiga långsammare än i konkurrentländerna under flera år framöver. Konkurrenskraftsavtalet är ett steg i denna riktning. Vi måste kunna förnya oss vad gäller arbetskraftens rörlighet både regionalt och mellan branscher, utbudet av bostäder måste bli flexiblare och så vidare. Den offentliga sektorns skuldsättning måste bromsas.
Tack vare de låga räntorna är läget nu gynnsamt för åtgärder som förbättrar ekonomis tillväxtpotential. Företagens investeringsförmåga spelar en viktig roll för vilken inverkan strukturreformerna och den starkare konkurrenskraften får. Om tillväxtpotentialen ökas kan företagen utvidga sin produktion, förutsatt att de har kapacitet att investera. De rådande lätta finansieringsförhållandena stöder förutsättningarna för investeringar.
Tack.