Chefdirektör Erkki Liikanen, ordförande i högnivågruppen med uppgift att bedöma behovet av strukturreformer i banksektorn i EU
Uttalande om Europeiska kommissionens förslag av den 29 januari 2014 till förordning om separation av viss tradingverksamhet från verksamheten i kreditinstitut
Europeiska kommissionen har i dag lagt fram ett lagstiftningsförslag baserat på rapporten från högnivågruppen med uppgift att bedöma behovet av strukturreformer i banksektorn i EU.
I oktober 2012 föreslog vår grupp att handel för egen räkning och viss högriskhandel, inklusive marknadsgarantrörelse och exponeringar mot institut inom skuggbanksektorn, såsom hedgefonder, bör separeras från inlånings- och utlåningsverksamhet.
Kommissionens förslag har samma målsättningar som rekommendationerna i vår slutrapport. Förslaget skulle likaså beröra liknande verksamhet.
I vissa avseenden skiljer sig förslaget till förordning dock från våra rekommendationer. I kommissionens förslag ingår ett direkt förbud mot organiserad handel för egen räkning, inte endast ett krav om att egenhandeln förläggs till en egen juridisk enhet som kapitaliseras separat. I detta avseende påminner kommissionens förslag om strukturreformen i USA. Detta skulle medföra regelkonvergens på internationell nivå.
Beträffande marknadsgarantrörelse, riskfylld värdepapperisering och komplexa derivat ger förslaget de behöriga myndigheterna befogenheter att kräva separation av verksamheterna under vissa omständigheter. De behöriga myndigheterna får också rätt att kräva separation av annan tradingverksamhet.
Högnivågruppen bad kommissionen göra beräkningar av tröskelvärdena för tillämpning av de nya reglerna. Kommissionen har de facto tagit in tröskelvärden i sitt förslag. Förordningen föreslås gälla de största europeiska bankerna med den största tradingverksamheten.
Kommissionens förslag har samma målsättningar som högnivågruppen, men ger de behöriga myndigheternas, Europeiska bankmyndighetens (EBA) och kommissionens framtida prövning en betydande roll.
Vid genomförandet av förordningen skulle kommissionen få bevilja individuella banker undantag från tillämpningen av förordningen, om nationell primär lagstiftning redan har antagits i bankens hemland och bedöms vara minst lika sträng som själva förordningen.
De behöriga myndigheterna och medlemsstaterna får besluta att tillgripa liknande åtgärder också mot vissa mindre banker, eller undanta vissa banker som uppfyller villkoren om dessa kan visa att de inte äventyrar förordningens mål eller hotar den finansiella stabiliteten.
Detta handlingsutrymme lägger ett stort ansvar på de behöriga myndigheterna, EBA och kommissionen när det gäller att sörja för att förordningens mål uppnås utan att lika konkurrensvillkor för bankerna och den inre marknadens integritet äventyras. Det är viktigt att förordningen genomförs enhetligt i hela EU.
Jag välkomnar kommissionens förslag. Beroende på tillsynsmyndigheternas åtgärder kan förordningen medföra sådana omstruktureringar som behövs i de största och mest systemviktiga europeiska bankerna, vilket vår grupp avsåg.
Den föreslagna förordningen ger myndigheterna befogenheter att genomföra strukturreformer som förhindrar att insättningsgarantin blir ett incitament för bankerna att ta alltför stora risker. Tillsammans med de förestående EU-reglerna om återhämtning och rekonstruktion av banker skulle den föreslagna förordningen också minska de genomgripande problemen med banker som är för stora eller för komplexa för att falla.
Förordningen kunde också minska kopplingarna inom finanssystemet och därigenom sannolikheten för smittoeffekter. Ett konsekvent genomförande av förordningen skulle bidra till större marknadsdisciplin och inrikta den europeiska banksektorn på att bättre gynna realekonomin och hållbar tillväxt.