Penningpolitik
Centralbanken fattar beslut om penningpolitiken. De penningpolitiska besluten gäller till exempel styrräntorna. Styrräntorna påverkar marknadsräntorna, såsom Euribor, som har betydelse för bland annat bostadslånen.
Euroområdet har en gemensam penningpolitik, som genomförs av Eurosystemet. Till Eurosystemet hör de nationella centralbankerna i euroländerna och Europeiska centralbanken i Frankfurt. Högsta beslutande organ i Eurosystemet är ECB-rådet. Till ECB-rådet hör ECB:s direktion och euroländernas centralbankschefer.
Det primära målet för penningpolitiken är att upprätthålla prisstabilitet. Prisstabiliteten är också viktig för din ekonomi. Det är enklare för både dig och låt oss säga företag att planera användningen av pengar då priserna och värdet av besparingarna är i stort sett oförändrade.
ECB-rådet anser att prisstabilitet bäst kan upprätthållas genom att eftersträva inflation på två procent på medellång sikt. ECB-rådets åtagande till detta mål är symmetriskt. Symmetri innebär att negativa och positiva avvikelser från detta mål är lika oönskade.
Läs mer om prisstabilitet på Europeiska centralbankens webbplats.
Varför är det viktigt med stabila priser?
När priserna är stabila, kan du planera inför framtiden utan att behöva vara rädd för att dina pengar ska förlora i värde. Prisstabilitet bildar grunden för hållbar ekonomisk tillväxt.
Målet för den gemensamma penningpolitiken är att upprätthålla prisstabilitet. Därtill stöder penningpolitiken den allmänna ekonomiska politiken, såsom full sysselsättning och en hållbar ekonomisk utveckling.
Vi talar om prisstabilitet om pengarnas värde förblir i stort sett oförändrat över tiden. En stabil valuta bevarar konsumenternas köpkraft. Det betyder att du får samma mängd varor eller tjänster för ett visst valutabelopp både i dag och i framtiden. Köpkraft är således ett mått på pengarnas värde.
Tidvis går dock vissa priser upp, medan andra går ned. Små prisfluktuationer hör till. Avgörande är att den allmänna prisnivån inte varierar för mycket över tiden. Långvariga prisökningar (inflation) och långvariga prissänkningar (deflation) bör således motarbetas.
Inflation
Om den allmänna prisnivån i ett land (eller valutaområde) stiger betydligt, minskar köpkraften för detta lands pengar. Det kallas inflation och betyder att konsumenterna får färre varor och tjänster för sina pengar. Också besparingarna minskar i värde.
Om prisnivån stiger mycket snabbt på en mycket kort tid talar vi om hyperinflation.
Läs mer om inflation på Europeiska centralbankens webbplats.
Deflation
Om den allmänna prisnivån ständigt sjunker, talar vi om deflation. Vid första anblicken kan deflation, dvs. billigare varor och tjänster, låta tilltalande, men den kan ha mycket allvarliga följder. När priserna väntas sjunka inom en snar framtid, skjuter man upp inköpen. Om alla gör så, minskar den totala efterfrågan, vilket ger upphov till en negativ spiral av sjunkande priser och lägre ekonomisk tillväxt.
Penningpolitisk strategi – På vad baserar sig Eurosystemets beslut?
För att uppnå sitt primära mål, prisstabilitet, baserar ECB-rådet sina beslut på en penningpolitisk strategi.
Läs mer om den penningpolitiska strategin och strategiöversyn.
Hur får de penningpolitiska besluten genomslag på priserna?
Med den penningpolitiska transmissionsmekanismen avses den process genom vilken penningpolitiska beslut får genomslag i ekonomin, framför allt i priserna. Mekanismen är rätt komplicerad och består av ett antal olika åtgärder och aktörer. Det förklarar varför det tar ganska länge innan vi ser effekterna av penningpolitiska beslut i prisutvecklingen.
Beroende på det rådande läget i ett land och/eller i världsekonomin kan sådana effekter vara av varierande storlek och verkan och därför svåra att förutsäga exakt. Det är också alltid möjligt att mekanismen utsätts för oväntade chocker som ligger utanför centralbankens kontroll. Det måste centralbanken alltid ta hänsyn till i sin penningpolitik.
Det finns ett antal primära förmedlingskanaler genom vilka penningpolitiska impulser sprids till realekonomin. Den viktigaste är räntekanalen, som påverkar (tillgångs)priser, besparingar, utlåning och förväntningar.
En stor roll spelar också växelkurskanalen och förväntningskanalen. Framför allt förväntningskanalen är mycket viktig för transmissionen av penningpolitiken. I detta sammanhang avses med "förväntningar" det som marknaden (regeringen, medborgarna, företagen och bankerna) tror kommer att hända i framtiden och som styr deras beteende.
Genomförande av penningpolitiken – konventionella och extraordinära verktyg
ECB-rådet fattar de nödvändiga penningpolitiska besluten för euroområdet. I detta syfte fastställer rådet också de korta räntorna, dvs. styrräntorna, och påverkar därigenom ekonomin och i slutändan prisnivån.
Eurosystemet har till sitt förfogande olika penningpolitiska verktyg för genomförande av de penningpolitiska besluten. Dessa instrument används för att påverka marknadsräntorna, hantera likviditetsförsörjningen till bankerna och signalera den penningpolitiska hållningen. Under normala ekonomiska förhållanden är de ordinära instrumenten tillräckliga. Men under exceptionella förhållanden kan extraordinära åtgärder bli nödvändiga.
Öppna marknadsoperationer
Öppna marknadsoperationer är det viktigaste penningpolitiska instrumentet. De genomförs på centralbankens initiativ, vanligen på penningmarknaden, för att tilldela affärsbankerna likviditet. Det finns olika slag av öppna marknadsoperationer. De viktigaste är de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna. De övriga är långfristiga refinansieringstransaktioner, finjusterande transaktioner och strukturella transaktioner. De har alla sina egna egenskaper, frekvenser och löptider. Öppna marknadsoperationer bidrar till att styra räntorna, ge signaler om den penningpolitiska hållningen och hantera likviditeten.
Utlåning genom öppna marknadsoperationer sker i regel i form av repotransaktioner. Det innebär att centralbanken köper tillgångar enligt ett repoavtal eller beviljar lån mot tillgångar som ställts som säkerhet. Repotransaktionerna är således tillfälliga öppna marknadsoperationer som tilldelar likviditet endast för en viss, begränsad period.
Stående faciliteter
För att hålla de korta räntorna på penningmarknaden under kontroll och framför allt dämpa deras volatilitet har Eurosystemet två typer av stående faciliteter: utlåningsfaciliteten som tillhandahåller likviditet över natten och inlåningsfaciliteten som drar in likviditet över natten. Faciliteterna är alltid tillgängliga för in- respektive utlåning över natten för de (affärs)banker som önskar utnyttja dem. Då räntorna på faciliteterna inte är lika attraktiva som räntorna på penningmarknaden, utnyttjar kreditinstituten de stående faciliteterna endast när de inte har något annat alternativ.
Kassakrav
Kreditinstituten ska låna in en viss procentuell andel av kundernas insättningar i sin egen nationella centralbank, dvs. i vårt fall i Finlands Bank.
Extraordinära penningpolitiska verktyg
En allvarlig ekonomisk och finansiell kris bröt ut 2008. För att effektivare kunna hantera krisen vidtog Eurosystemet inom ramen för sitt mandat åtgärder av aldrig skådad art, omfattning och storlek. Förutom de sedvanliga sänkningarna av räntorna till historiskt låga nivåer beslutade ECB-rådet att genomföra så kallade extraordinära åtgärder. Dessa extraordinära åtgärder tillgreps för att hantera exceptionella förhållanden i en tid av ovanligt stor osäkerhet och instabilitet på finansmarknaden. För att underlätta den penningpolitiska transmissionen och finansieringen av ekonomin riktades åtgärderna huvudsakligen till banksektorn.
Penningpolitik är en del av den ekonomiska politiken
Ett lands ekonomiska politik handlar också om annat än penningpolitik, beslut om räntor och kontroll av inflationen. Den omfattar bland annat följande viktiga delområden:
Valutapolitik, som avser ett lands hantering av värdet på sin egen valuta i förhållande till andra länders valutor och valutamarknaden.
Finansiell stabilitet, dvs. reglering och tillsyn av såväl hela finansmarknaden som enskilda banker.
Finanspolitik, ett lands nationella budget, beskattning och användning av skatterna för allmänhetens bästa (intäkter och utgifter, sociala inkomstöverföringar).
Strukturpolitik dvs. det regelverk som ett land skapar för sin ekonomi i fråga om konkurrenskraft, grad av byråkrati, utbildning, landets allmänna utveckling, forskningsmiljö, landets dragningskraft på företag och återhållsamhet i löne- och inkomstutvecklingen (för att stödja konkurrenskraften).
Där penning- och valutapolitik vanligen hör till centralbankens huvudsakliga uppgifter, svarar i regel landets regering för övriga områden av den ekonomiska politiken.