Enligt fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen är det primära målet för Eurosystemets penningpolitik att upprätthålla prisstabilitet i euroområdet och på så sätt försvara eurons köpkraft.
Enligt den ursprungliga definitionen på prisstabilitet som Europeiska centralbanken antog 1998 angavs prisstabilitet som en årlig ökning i det harmoniserade konsumentprisindexet under 2 % på medellång sikt. ECB-rådet preciserade sin penningpolitiska strategi 2003 och meddelade då att rådet i sin inriktning på prisstabilitet försöker hålla inflationen nära 2 % på medellång sikt. Med denna precisering framhävde ECB sin strävan att hålla en tillräcklig säkerhetsmarginal mot deflationsrisk.
ECB-rådet preciserade 2021 att prisstabilitet bäst kan upprätthållas då målet är en inflationstakt på 2 % på medellång sikt. ECB-rådet förbinder sig till ett symmetriskt mål, dvs. rådet betraktar negativa och positiva avvikelser från målet som lika oönskade. Då målet är en inflation på 2 %, kan inflationsförväntningarna tydligt förankras till målet, vilket är av väsentlig betydelse för prisstabiliteten.
För att upprätthålla symmetrin i inflationsmålet på 2 % anser ECB-rådet det viktigt att ta hänsyn till konsekvenserna av den effektiva nedre gränsen för räntorna. När räntenivån i ekonomin närmar sig sin faktiska nedre gräns, krävs särskilt kraftfulla eller långvariga penningpolitiska åtgärder för att avvikelsen från tvåprocentsmålet inte ska stabiliseras. Under övergångsfasen kan inflationen också ligga något över inflationsmålet på 2 %.
Eurosystemets penningpolitiska strategi är en beskrivning av på vilka grunder penningpolitiska beslut fattas. Strategin har två viktiga funktioner:
Strategin fastställer den penningpolitiska beslutsprocessen. Genom strategin säkerställs att ECB-rådet har tillgång till den information och analys som krävs för att fatta effektiva penningpolitiska beslut för att upprätthålla prisstabilitet. Strategin är också ett verktyg för kommunikation med allmänheten. Penningpolitik är effektivast när den är trovärdig, dvs. när allmänheten är övertygad om att penningpolitiken är utformad mot prisstabilitetsmålet och genomförs på ett sätt som effektivt uppfyller detta mål.
För att uppfylla dessa två kompletterande funktioner är det nödvändigt att ha tillgång till information om hur ekonomin fungerar. Särskilt krävs medvetenhet om hur framtida hot mot prisutvecklingen kan bedömas genom att iaktta den löpande utvecklingen av det ekonomiska läget.
För bedömning av den makroekonomiska utvecklingen bygger den penningpolitiska strategin på två parallella analyser:
Den ekonomiska analysen tar fasta på den reala och nominella ekonomiska utvecklingen, medan den monetära och finansiella analysen granskar monetära och finansiella indikatorer och framför allt funktionen i den penningpolitiska transmissionsmekanismen och eventuella risker för prisstabiliteten på medellång sikt som kan härröra från obalans på finansmarknaden och monetära faktorer. Kopplingarna mellan makroekonomin och det finansiella systemet utgör en viktig faktor i utvecklingen av den reala ekonomin, den monetära ekonomin och finansmarknaden, och det är därför viktigt att vara väl förtrogen med sambanden mellan analyserna.
Resultaten av strategiöversynen speglar ändringarna i ECB:s ekonomiska och monetära analyser sedan 2003. Vidare tas hänsyn till vikten av att bevaka transmissionsmekanismens funktion för att de penningpolitiska verktygen ska kunna kalibreras rätt, samt betydelsen av finansiell stabilitet som en förutsättning för prisstabilitet.
Den penningpolitiska strategin, som bygger på två parallella analyser, garanterar att den monetära, finansiella och ekonomiska utvecklingen övervakas och analyseras noggrant. Tack vare denna ingående analys kan ECB fastställa sina räntor på den nivå som bäst bidrar till prisstabilitet. På detta sätt tjänar Eurosystemets penningpolitik till att säkerställa eurons köpkraft och därmed stöda eurons externa värde, som uttrycks som en växelkurs mot andra valutor. Något växelkursmål finns däremot inte.
ECB-rådet har därtill förbundit sig till att genomföra en ambitiös handlingsplan för klimatfrågor. De penningpolitiska bedömningarna tar i stor utsträckning hänsyn till klimatfaktorer och ECB-rådet anpassar sitt penningpolitiska styrsystem så att klimatförändringen beaktas i rapporteringskrav, riskanalyser, köp av företagsobligationer och regelverket om godtagbara säkerheter.