Med makrotillsynspolitik avses sådana myndighetsåtgärder vars primära och uttalade syfte är att främja stabiliteten i det finansiella systemet som helhet. Makrotillsynspolitiken kompletterar därmed penningpolitiken, vars primära syfte inom valutaunionen är att säkerställa prisstabilitet, och finanstillsynen, vars primära syfte i sin tur är att sörja för stabiliteten i enskilda finansinstitut och i den finansiella infrastrukturen.
Makrotillsynspolitiken strävar efter att minska sannolikheten för finanskriser och minimera konsekvenserna för finanssystemet och makroekonomin. Genom att analysera tidigare finanskriser och de förlopp som lett fram till dem har det varit möjligt att identifiera vissa cykliska fenomen som ofta har gett upphov till finanskriser. Hit hör bland annat en exceptionellt kraftig expansion av utlåningen och skuldsättningen, bostads- och andra tillgångsprisbubblor och en snabb ökning av finansinstitutens kortfristiga marknadsupplåning. Det nationella bank- och finanssystemets strukturella egenskaper, såsom storleken av de största enskilda finansinstituten eller banksektorn i förhållande till BNP, eller kopplingar mellan finansinstituten, påverkar likaså sannolikheten för finanskriser och hur allvarliga de blir.
Makrotillsynsverktyg kan användas i syfte att minska såväl cykliska som strukturella systemrisker. Lämpliga makrotillsynsverktyg för hantering av cykliska risker är bland annat kontracykliska kapitalbuffertar och maximala belåningsgrader för bostadslån (s.k. bolånetak). För hantering av strukturella systemrisker lämpar sig till exempel extra kapitalkrav för så kallade systemviktiga finansinstitut, dvs. institut som spelar en viktig roll för det finansiella systemet som helhet.
I Finland fattar Finansinspektionens direktion beslut om användningen av makrotillsynsverktyg. Finlands Bank, finansministeriet och social- och hälsovårdsministeriet utser alla en medlem till direktionen. Till direktionen hör ytterligare två medlemmar, som är oberoende av myndigheter och den finansiella sektorn. Vidare deltar Finlands Bank tillsammans med Finansinspektionen och finansministeriet i beredningen av beslut om användningen av makrotillsynsverktyg. Finlands Bank och de andra myndigheterna har rätt att yttra sig om besluten om användningen av vissa makrotillsynsverktyg och föreslå behandling av besluten i Finansinspektionens direktion, vid sidan av den regelbundna behandlingen varje kvartal.
I det integrerade europeiska finanssystemet kan finansinstitutens problem och störningar på finansmarknaden snabbt sprida sig från ett land och finansinstitut till ett annat. Europeiska systemrisknämnden, som huvudsakligen består av representanter för de EU-ländernas centralbanker och finansiella tillsynsmyndigheter, har till uppgift att identifiera gränsöverskridande systemrisker och lämna rekommendationer och varningar beträffande makrotillsynen till myndigheterna i medlemsländerna. Finlands Banks chefdirektör är medlem av systemrisknämndens styrelse och flera av bankens experter deltar i beredningen av ärenden som behandlas av systemrisknämnden.
Finlands Bank bedriver makrotillsynssamarbete också med myndigheterna i de nordiska och baltiska länderna och med Europeiska centralbanken. Samarbete med närbelägna länder är nödvändigt mot bakgrund av den långtgående integrationen av ländernas finansiella system. Europeiska centralbanken har för sin del vissa begränsade befogenheter att påverka makrotillsynspolitiken i de länder som hör till bankunionen.