De tidigare chefdirektörerna i kronologisk ordning
- Finlands Banks första chefdirektör 1812–1816
- Chefdirektörerna i kronologisk ordning 1907–2018
- Clas von Collan (1862–1939)
- Otto Stenroth (1861–1939)
- August Ramsay 1859–1943
- Risto Ryti (1889–1956)
- J. W. Rangell (1894–1982)
- Sakari Tuomioja (1911–1964)
- Rainer von Fieandt (1890–1972)
- Klaus Waris (1914–1994)
- Mauno Koivisto (1923–2017)
- Ahti Karjalainen (1923–1990)
- Rolf Kullberg (1930–2007)
- Sirkka Hämäläinen (s. 1939)
- Matti Vanhala (1946–2004)
- Erkki Liikanen (s. 1950)
Finlands Banks direktionsmedlemmar 1970–2018
Claes Johan Sacklén (1762–1840)
Claes Johan Sacklén var Finlands Banks första chefdirektör. Till sin bakgrund var han förvaltningsjurist och bland annat direktionsmedlem i Finlands Banks föregångare, Diskontverket i Åbo. Efter att Finland ansluts till Ryssland 1809 får landet en egen bankinrättning, till vars chef Sacklén utnämns 1812. Från Finlands Bank övergår Sacklén 1816 till att bli chef för senatens finansexpedition (dåtida motsvarighet till finansminister). Sacklén adlas 1818 och tar då efternamnet Edelsköld.
Porträtt: J.E.Lindh, Claes Johan Sacklén. (C) Kuvasto 2019. Bild: Finlands Bank / Rauno Träskelin
J.E. Lindh (1793–1865) är född i Sverige men flyttade redan som målargesäll till Finland, tog emot sitt mästarbrev och gjorde karriär som porträttmålare. Han målade ungefär 260 porträtt av Helsingfors adel och förmögna borgerskap. Den snabba målaren hann också vara verksam som lärare. Han grundade likaså en antikskola för dekorationsmålare.
Clas von Collan (1862–1939)
Clas von Collan föddes i Sankt Petersburg som son till en kejserlig hovläkare. Vid Finlands Bank tjänstgör von Collan först som direktionens sekreterare, därefter som direktionsmedlem och från 1907 som chefdirektör. Under von Collans mandatperiod infaller de svåra åren med första världskriget och Finlands inbördeskrig, då Finlands Bank var tvungen att först finansiera den ryska och därefter den finska regeringen i ett läge med stigande inflation och ekonomisk kris. Hösten 1918 tar von Collan avsked av Finlands Bank och blir verkställande direktör för Fastighetsbanken i Finland.
Porträtt: Verner Thomé, Clas von Collan. (C) Kuvasto 2022. Bild: Finlands Bank
Verner Thomé (1878–1953) är en av Finlands främsta postimpressionistiska målare. Han kompletterade sina studier i Finland med studier vid Kungliga bajerska konstakademin i München 1901–02. Thomé tillhörde Septemgruppen, som hade som mål att förnya konsten. Utöver färgsprakande landskap målade han många nyansrika porträtt, men i mer traditionell stil. Det framgår tydligt av porträttet av Clas von Collan.
Otto Stenroth (1861–1939)
Juristen Otto Stenroth var före sin karriär vid Finlands Bank verksam inom bankbranschen bland annat som verkställande direktör för Fastighetsbanken i Finland. Han var också riksdagsledamot och senator och blev 1918 det självständiga Finlands första utrikesminister. Under sin mandatperiod som chefdirektör 1918–1923 arbetar Stenroth för att normalisera penningmarknaden efter krigsåren: stoppa inflationen, stabilisera den finska markens värde på valutamarknaden och avveckla valutaregleringen. Stenroth blir dock tvungen att avgå på grund av anklagelser om insiderhandel med svenska kronor.
Bild: Rembrandt, Otto Stenroth (1921). Museiverket, Historiska bildsamlingarna
Risto Ryti (1889–1956)
Risto Ryti arbetade först som advokat, men efter Finlands självständighet ger han sig in i politiken och blir riksdagsledamot i Framstegspartiet och senare finansminister. Som Finlands Banks chefdirektör från och med 1924 förespråkar han ekonomisk liberalism. Under hans ledning återknyts finska marken till guldmyntfoten, som Finland dock strax är tvungen att lämna på grund av den ekonomiska krisen som följer av den stora internationella depressionen. När vinterkriget bryter ut blir Ryti statsminister och väljs 1940 till republikens president. Han avgår som president sommaren 1944 och återvänder till Finlands Bank, men tvingas avgå redan följande år på grund av krigsansvarighetsprocessen. 
Porträtt: Antti Favén , Risto Ryti. (C) Kuvasto 2022. Bild: Finlands Bank
Antti Favén (1882–1948) är troligen den som har målat de flesta porträtten av det självständiga Finlands elit, allt från Mannerheim till Ståhlberg. Som porträttmålare blev han känd genom en serie av 18 porträtt som avbildar den vita arméns främsta soldater. Favén prisades tidigt för sin skicklighet och han förutspåddes bli en ”ny Edelfelt”. I början av sin karriär målade han djärvt koloristiska verk med smidiga penseldrag. Ett exempel är porträtten av Jean Sibelius. Efter hand förföll den rutinerade målaren till en mer arkaisk stil och hans rykte som nationell porträttmålare falnade. Det rofyllda porträttet av Risto Ryti visar dock att den traditionella stilen också gav hållbara resultat. Glimtar från Favéns extravaganta och slösaktiga leverne lever vidare i många anekdoter – taxiresorna runt kvarteret!
J. W. Rangell (1894–1982)
J.W. "Jukka" Rangell innehade ledande befattningar i andelskassarörelsen, det sista som verkställande direktör för Andelskassornas Centralkreditanstalt ACA fram till 1937, då han utses till medlem av Finlands Banks direktion. Han blir statsminister 1941 när hans företrädare (Ryti) väljs till republikens president. Rangell återvänder till Finlands Bank och utnämns till chefdirektör i början av 1943, men avgår dock hösten 1944. Rangell är en av de politiker som döms i krigsansvarighetsprocessen 1946. Efter att ha avtjänat sitt straff arbetar han bland annat i KOP:s direktion och i Finlands olympiska kommitté.
Bild: Jukka (J.W.) Rangell (1941). Museiverket, Historiska bildsamlingarna
Sakari Tuomioja (1911–1964)
Juristen Sakari Tuomioja var budgetchef på finansministeriet under krigsåren. Från finansministeriet övergick han till att leda Finlands Bank år 1945. Under Tuomiojas mandatperiod normaliseras penningpolitiken bland annat genom att Finlands Bank slutar bevilja sedelfinansiering till staten. Den galopperande inflationen fås under kontroll och Finland ansluter sig till Internationella valutafonden och Världsbanken, vilket inleder vårt lands ekonomiska integration med de västliga marknadsekonomierna. Efter att Tuomioja lämnat Finlands Bank 1955 gör han en diplomatkarriär bland annat som ambassadör i London och Stockholm och inom FN. 
Porträtt: Birger Selin , Sakari Tuomioja. (C) Kuvasto 2022. Bild: Finlands Bank
Birger Selin (1818–1992) utbildade sig till konstnär vid Finska konstföreningens ritskola och Konsthögskolan i Stockholm. Selin var huvudsakligen verksam som porträttmålare både i Finland och senare också i Sverige. Han är också känd för sina moderna illustrationer. I sina färggranna landskapsmålningar kunde Selin närma sig den abstrakta stilen, medan hans porträtt följde ett mer traditionellt formspråk. I porträttet av Sakari Tuomioja kombinerar konstnären en figur i konservativt utförande med en färgsprakande bakgrund skapad med expressiva penseldrag. Figurens diagonala position framhäver den avbildade personens auktoritet.
Rainer von Fieandt (1890–1972)
Rainer von Fieandt gjorde huvudparten av sin karriär vid Nordiska Föreningsbanken som långvarig direktionsmedlem och verkställande direktör. Han var en känd förespråkare av en stram penning- och finanspolitik. Republikens president Paasikivi vill ha von Fieandt som chefdirektör och utnämner honom till uppdraget – i strid med bankfullmäktiges förslag. Under hans mandatperiod 1955–1957 genomförs den stora devalveringen 1957, varefter utrikeshandeln avregleras och valutaregleringen avvecklas så att finska marken åter blir konvertibel efter de begränsningar som gällt sedan 1939. 
Bild: Rainer von Fieandt (1940-luku). Museiverket, Historiska bildsamlingarna
Klaus Waris (1914–1994)
Klaus Waris utnämns till Finlands Banks direktion 1952 och blir chefdirektör 1957. Han var tidigare chef för finansministeriets ekonomiska avdelning, professor vid Tekniska högskolan och medlem i Nordiska Föreningsbankens direktion. Waris är Finlands Banks första chefdirektör med ekonombakgrund. Under hans mandatperiod gör Finlands Bank många insatser för att driva på den ekonomiska tillväxten och omstruktureringen av ekonomin. Efter devalveringen 1967 avgår Waris från Finlands Bank och blir kansler för Helsingfors handelshögskola.
Porträtt: Unto Koistinen, Klaus Waris (C) Finlands Bank
Unto Koistinen (1917–1994) inledde sin konstnärsbana först efter andra världskriget, men han utvecklades snabbt. Då han för första gången ställt ut sina verk 1945, tilldelades han redan nästa år ett hederspris av Konstakademin. På 1950-talet målade Koistinen landskap och porträtt i asketiska färgtoner. Samtidigt målade han självporträtt föreställande ett lejon, en harlekin och en renässansfurste. Seppo Niinivara kallade konstnären för kung Midas, vars pensel satte konstnärens prägel på allt den vidrörde. Detta märktes framför allt i de s.k. kamémålningarna som karaktäriserades av konturer inristade på konstverkets yta. Porträttet av Klaus Waris är ett exempel på kaméstilen, där figuren omges av en ljus aura. Porträttet föll inte i chefdirektörens smak, utan målningen sattes i förråd för att invänta en tid då den på nytt skulle tas till heder. Fritz Jacobson fick i uppdrag att måla ett nytt porträtt av chefdirektören, men med facit på hand kan konstateras att det är just detta senare porträtt som borde sättas i förråd.
Porträtt: Fritz Jakobsson, Klaus Waris (C) Finlands Bank
Fritz Jakobsson (f. 1940) målade porträttet av chefdirektör Klaus Waris kort före hans död 1994. Det var känt att modellen då det begav sig hade uttryckt sitt missnöje med Unto Koistinens porträtt från 1970. Där Koistinen hade skapat en målning i asketiska färgtoner, låter Jakobsson hela den granna färgpaletten tala. Porträttet följer visserligen dekorum men kan dock inte som konstverk mäta sig med Koistinens målning.
Mauno Koivisto (1923–2017)
Mauno Koivisto utnämns till Finlands Banks chefdirektör i början av 1968. Före det var han verkställande direktör för Arbetarsparbanken i Helsingfors och utsågs 1966 till finansminister. Under sin mandatperiod som chefdirektör är Koivisto ännu två gånger statsminister och en gång finansminister. Hans mandatperiod präglas av oljekrisen och den snabba inflationen i början av 1970-talet samt de efterföljande årens betalningsbalanskris och strama penningpolitik. Statsminister Koivisto är tjänstledig från Finlands Bank när han 1982 väljs till republikens president.
Porträtt: Tapani Raittila, Mauno Koivisto (C) Kuvasto 2022. Bild: Finlands Bank / Rauno Träskelin
Tapani Raittila (1921–2018) är en konstnär som blivit tilldelad många hedersbetygelser. Han är framför allt känd för sina personporträtt. Raittilas målningar kännetecknas av en sparsam, förfinad färgpalett och en skicklig reduktion av formen. I ansiktets formfulländade ellips kan influenser från Cézanne och Modigliani skönjas. Den ritade linjens egenskaper representerar också renässanstraditionen. Raittila har framhållit konstverkets autonomi: ”Min ambition var att ett porträtt först och främst skulle vara en målning.” Denna ambition har också förverkligats i porträttet av Mauno Koivisto. Det utgör inte en psykologisk tolkning av sitt objekt, utan en genomtänkt studie av figuren.
Ahti Karjalainen (1923–1990)
Ahti Karjalainens karriär präglas av hans nära förhållande med Urho Kekkonen: Karjalainen är Kekkonens sekreterare under Kekkonens statsministerperiod på 1950-talet och när Kekkonen blir president utnämner han Karjalainen till Finlands Banks direktion 1958. Största delen av sin mandattid i direktionen är Karjalainen dock tjänstledig på grund av sina uppdrag som långvarig minister, inklusive två mandatperioder som statsminister, tills han återvänder till sin post vid banken 1977. Karjalainen utnämns till Finlands Banks chefdirektör 1982 när hans företrädare Koivisto väljs till republikens president. Karjalainen tvingas dock avgå 1983 på grund av sina alkoholproblem.
Porträtt: Fritz Jakobsson, Ahti Karjalainen (C) Kuvasto 2022. Bild: Finlands Bank
Fritz Jakobsson (f. 1940) är en exceptionellt produktiv konstnär som uppskattas ha målat ett par tusen porträtt. Hans mest berömda modeller är påven Johannes Paulus II och Sveriges drottning Silvia. Många av Jakobssons porträtt är så kallade miljöporträtt, där modellen avbildas i en karaktäristisk omgivning. Det är ofta fråga om en interiör, men i porträttet av Ahti Karjalainen är bakgrunden ett öppet landskap. Jakobssons målerimetod kännetecknas av fotografisk likhet nyanserad med smickrande kolorism och skönmålning.
Rolf Kullberg (1930–2007)
Rolf Kullberg inledde sin karriär i bankvärlden vid Nordiska Föreningsbanken, först som ekonom och senare som direktionsmedlem. Han övergår 1974 till Finlands Banks direktion där han tar över ansvaret för penningpolitiken. Till chefdirektör utnämns han 1983. Under Kullbergs mandatperiod avregleras finansmarknaden, vilket efterföljs av en överhettning av Finlands ekonomi och en förödande ekonomisk kris 1991. Kullberg ser farhågorna med överhettningen och varnar finländarna för att fira en "konsumtionsfest". Han avgår våren 1992 efter en brytning med statsminister Aho.
Porträtt: Åke Hellman, Rolf Kullberg (C) Finlands Bank
Åke Hellman (1915–2017) studerade vid Konstindustriella centralskolan på 1930-talet men riktade in sig på konstnärsbanan. Han har framför allt målat många porträtt av akademiker för Helsingfors universitet och Åbo Akademi. På 1960-talet fick Hellmans landskapsmålningar surrealistiska drag. Konstnären målade in sitt eget och sin makas gigantiska ansikten i ett ståtligt bergslandskap som ett slags krona. En sådan fantasi lämpade sig dock inte för beställningsporträtt, vilkas dekorum krävde ett mer konservativt grepp. I porträttet av Rolf Kullberg märks dock Hellmans skickliga behandling av färgytan och den naturliga karaktäriseringen av den avbildade.
Sirkka Hämäläinen (s. 1939)
Sirkka Hämäläinen disputerade till ekonomie doktor 1981 och arbetade därefter med ledningsuppdrag vid finansministeriet och Finlands Bank. Hon blir 1991 den första kvinnliga medlemmen i Finlands Banks direktion och utnämns 1992 till bankens chefdirektör. Under Hämäläinens mandatperiod förbereder sig Finland för att gå med i den Europeiska monetära unionen: Finlands Bank inför ett inflationsmål som styr penningpolitiken och den finska marken binds till EU:s växelkursmekanism. När Europeiska centralbanken inrättas 1998 övergår Hämäläinen till dess direktion i Frankfurt, en post som hon håller fram till 2003.
Porträtt: Marjatta Tapiola, Sirkka Hämäläinen (C) Kuvasto 2022. Bild: Finlands Bank / Rauno Träskelin
Marjatta Tapiola (f. 1951) är en av sin generations främsta konstnärer. Hon fick sitt genombrott i början av 1980-talet, då den neoexpressionistiska vågen utmanade såväl konstruktivismens som den deltagande realismens maktpositioner. Genom de dynamiska linjerna och den orädda men sparsamma färganvändningen i sina målningar har Tapiola skapat en distinktivt personlig stil. Bakgrunden lämnar konstnären ofta tom för att figurernas rörelser ska komma till sin rätt. I Sirkka Hämäläinens porträtt fästs blicken vid personens hållning med armarna i kors. Det berättas att chefdirektören hade samma hållning när hon inväntade avtäckningen av sitt porträtt. När skynket avlägsnades, lät hon förstummad händerna falla. Konstnären hade fångat den avbildades personlighet.
Matti Vanhala (1946–2004)
Under 1970- och 1980-talen var Matti Vanhala bland annat direktionsmedlem i Internationella valutafonden i Washington och hade chefsuppdrag vid Finlands Bank. Vanhala profilerade sig starkt i valutafrågor. Han utnämns till Finlands Banks direktion 1992 och till chefdirektör 1998 efter att hans företrädare Sirkka Hämäläinen blir direktionsmedlem i Europeiska centralbanken. Under Vanhalas mandatperiod går Finlands Bank starkt in på att utveckla sina forsknings- och expertfunktioner för att uppnå en inflytelserik roll i Europeiska centralbankssystemets organisation. År 2004 avlider Vanhala mitt under sin mandatperiod i sviterna av en svår sjukdom.
Porträtt: Markku Kolehmainen, Matti Vanhala (C) Kuvasto 2022. Bild: Finlands Bank
Markku Kolehmainen (f. 1951) är vid sidan av sin fria produktion också en populär porträttmålare i vars verk färgerna intar en dominerande ställning. Konstnären har själv definierat koloritens betydelse med följande ord: ”Jag varken söker eller påverkas av exempel utifrån, färg är ett känsloläge.” I många av sina porträtt har Kolehmainen mestadels hittat känsloläget i olika blå nyanser. Det gäller också porträttet av Matti Vanhala, där de breda och något upplivade färgytorna skapar en rofylld stämning. Den stående figurens något överdrivna, stelt vertikala form framhäver personens allvarsamhet och position.
Erkki Liikanen (s. 1950)
Erkki Liikanen studerade nationalekonomi vid Helsingfors universitet och gick redan under sin studietid in i politiken, vilket ledde till en lång karriär som riksdagsledamot och som finansminister 1987–1990. Vid Finlands inträde i EU 1995 utses Liikanen till EU-kommissionär fram till 2004, då han utnämns till chefdirektör för Finlands Bank. Under sin mandatperiod genomför Liikanen bland annat en reform av bankens organisation och ledningssystem. Tack vare sina omfattande internationella kontakter tilldelas han viktiga förtroendeuppdrag inom Europeiska centralbankssystemet också efter att hans mandatperiod går ut 2018.
Porträtt: Anna Retulainen, Erkki Liikanen (C) Kuvasto 2022. Bild: Finlands Bank / Rauno Träskelin
Anna Retulainen (f. 1969) har konstaterat att hon ångrade att hon tog emot uppdraget att måla ett porträtt av Erkki Liikanen, trots att modellen uttryckligen hade föreslagit henne. Liikanen önskade sig ett konstverk och inte ett ”porträtt av en uppblåst person”. Retulainen är mest känd för sina färgsprakande och expressiva målningar. Hon hämtar oftast sina motiv från naturen och trädgården. Arbetsprocessen blev mångskiftande och uppenbart smärtsam. Retulainen läste allt som hon kom över om sin modell, besökte Liikanen i hans hem fem gånger, men kände att hon inte förstod sin modell. Slutresultatet visade sig dock vara mödan värt. Konstverket är visuellt lika livfullt som sin modell. Det innehåller element från Liikanens hemmiljö, även om det inte är fråga om något typiskt miljöporträtt. Det är snarare en syntes av observationer och minnesbilder, en målning snarare än ett porträtt.
Presentation av chefdirektörerna: Juha Tarkka
Presentation av konstnärerna: Markku Valkonen
Finlands Bank öppet hus 29.9.–1.10.2022 presenteras en kuraterad utställning med porträtt på Finlands Banks direktörer under Finlands självständighet.
