Prisstabilitet kan uppfattas som ett läge där förändringar i den allmänna prisnivån inte behöver beaktas i samband med konsumtions- och investeringsbeslut. När prisstabilitet råder är inflationen måttfull och förutsebar. Eurosystemets viktigaste bidrag till att uppnå ett gynnsamt ekonomiskt klimat och en hög sysselsättningsnivå är att, genom penningpolitiken, se till att priserna är stabila.

Snabb inflation och deflation är fenomen med negativa konsekvenser för ekonomin. Inflation definieras som en allmän ökning av priser på varor och tjänster som leder till en försämring av penningvärdet, dvs. nedsatt köpkraft. Deflation definieras ofta som motsatsen till inflation, dvs. en kontinuerlig nedgång i den allmänna prisnivån.

Snabb inflation har många negativa konsekvenser. En förändring i inflationstakten leder till sämre prisinformation, vilket kan urholka de ekonomiska besluten och därmed leda till avtagande ekonomisk tillväxt. En instabil prisutveckling skapar också orättvisor, eftersom den slumpmässigt påverkar värdet av besparingarna mätt i pengar, vilket i synnerhet drabbar småspararna. Osäkerhet om inflationsutvecklingen leder också till ökade riskpremier som hämmar ekonomin.

Deflation betraktas som ett ännu skadligare fenomen än inflation. Den allmänna pris- och lönenivån sjunker medan penningvärdet stiger. Vid deflation måste skulder betalas tillbaka med pengar som är mer värda än då lånen lyftes, och därför har deflation ofta lett till skuldkriser och fler konkurser.

Ju högre inflationen är i genomsnitt, desto mer ökar fluktuationerna i inflationen och osäkerheten om inflationsutvecklingen. Därför sätts prisstabilitetsmålet ofta så nära noll som möjligt. Men en mycket låg inflation är också förknippad med risker. Det blir ofta svårt att sänka nominella priser och löner. Följaktligen underlättar en förutsebar svag inflation sådana relativa prisförändringar som är viktiga för en balanserad ekonomisk utveckling. Mätfel har också upptäckts i de vanligaste inflationsmåtten.

I euroområdet definieras prisstabilitet som en årlig ökning under 2 % i det harmoniserade konsumentprisindexet, HIKP. Prisstabilitet ska upprätthållas på medellång sikt. ECB-rådet har som sitt mål uppgett en inflation som på medellång sikt ligger nära den övre gränsen i definitionen av prisstabilitet. Detta mål ger en säkerhetsmarginal mot deflation och minskar för sin del sannolikheten för att ekonomin råkar i en situation där centralbanken inte längre kan höja inflationen genom att sänka styrräntorna. 

Eurosystemet ansvarar för den gemensamma penningpolitiken i euroområdet