Huvudmålet för Eurosystemets penningpolitik är prisstabilitet. Något växelkursmål har Eurosystemet inte. Euron flyter fritt, vilket innebär att kursen bestäms av marknaden.

Eurosystemet har möjlighet att dämpa kursfluktuationerna genom att köpa eller sälja euro mot andra valutor. Eventuella interventioner genomförs decentraliserat av de nationella centralbankerna med motparterna på valutamarknaden.

Ekofinrådet med EU-ländernas finans- eller ekonomiministrar kan utfärda allmänna växelkurspolitiska riktlinjer för ECB. Sådana riktlinjer får dock inte inskränka på ECBS oberoende ställning eller stå i strid med prisstabilitetsmålet.

Valutareserv

För sina eventuella valutamarknadsoperationer behöver Europeiska centralbanken en valutareserv. De nationella centralbankerna i euroområdet överförde vid början av 1999 en del av sina reserver till ECB. Totalt överfördes närmare 40 miljarder euro, varav 15 % i guld. Finlands Banks andel motsvarade ca 700 miljoner euro. Till följd av överföringarna har Finlands Bank en räntebärande fordran i euro på ECB.

För administrationen av den valutareserv som överförts på ECB ansvarar fortfarande de nationella centralbankerna, men ECB beslutar om placeringspolicyn. Centralbankerna får själva bestämma om investeringen av sin egen valutareserv.

Finlands Banks egen valutareserv finns bland annat till för eventuella ytterligare behov från ECB:s sida och för finansiering av Finlands åtaganden gentemot Internationella valutafonden (IMF).

;