Chefdirektör Liikanen är Finlands representant i Internationella valutafondens styrelse. Han talade vid årsmötet för den nordisk-baltiska valkretsens räkning. Vi bifogar talet i sin helhet på engelska och i sammandrag på finska och svenska.

• De världsekonomiska utsikterna är rätt gynnsamma även om det höga oljepriset har ökat risken för att den globala tillväxten skall bli svagare än beräknat. Det nuvarande gynnsamma ekonomiska läget ger möjlighet att ta itu med utmaningarna på medellång sikt, varav de viktigaste är att jämna ut obalanserna i den globala ekonomin, skapa en hållbar grund för de offentliga finanserna och driva på arbetet med de strukturella reformerna.

• Övervakningen av länder och regioner hör till Internationella valutafondens (IMF) viktigaste uppgifter. IMF:s övervakning av euroområdet är ett exempel på hur valutafonden har lyckats kombinera land- och regionanalyserna. Även om det ibland råder delade meningar om IMF:s politikrekommendationer är fondens syn på den ekonomiska utvecklingen i euroområdet värdefull och utgör ett välkommet tillägg till den interna europeiska diskussionen.

Den multilaterala och regionala övervakningen är emellertid beroende av en högklassig bilateral övervakning. I detta hänseende var såväl Internationella valutafondens egen rapport som Independent Evaluation Office-rapporten om IMF:s roll i Argentina betecknande. Rapporterna visade att IMF:s landanalys av Argentina var bristfällig bland annat när det gällde växelkurssystemets funktion. Valutafonden måste ta lärdom av fallet med Argentina och säkerställa att fokus sätts på reformer och makroekonomiska perspektiv i både IMF:s landanalyser och finansieringsarrangemang.

Rapporten från Independent Evaluation Office visade också att Internationella valutafondens interna beslutssystem måste revideras så att alla IMF:s direktionsledamöter är väl medvetna om de frågor som är relevanta för besluten. Viktiga beslut fattas ibland utanför IMF:s direktion och detta försämrar direktionens möjligheter att utnyttja sin beslutanderätt.

• Internationella valutafondens framgång med att förebygga och hantera kriser kan inte mätas i beviljade lån. Under de senaste åren har beredskapsarrangemang som nödvändigtvis inte omfattar någon IMF-finansiering alls blivit allt vanligare.

Däremot har utvecklingen av krishanteringsmetoderna hamnat i bakgrunden. Särskilt initiativen om den privata sektorns medverkan i krishanteringen har satts på sparlåga. Klara regler för lånearrangemang behöver inte innebära enkla konkurser, utan snarare en tydligare och mer målmedveten reglering av skulder.

• Det internationella samfundet måste öka sina ansträngningar att bygga upp de fattiga ländernas ekonomi, och här har IMF en viktig uppgift. Millenniemålen kan nås endast med hjälp av en sund ekonomisk politik, gott styre och tillräcklig finansiering. Avreglering av handeln – särskilt handeln med jordbruksprodukter – skulle öka de fattiga ländernas förutsättningar att nå en hållbar ekonomisk tillväxt.

IMF:s och Världsbankens beslut att fortsätta att underlätta fattiga länders skuldbörda, dvs. förlänga skuldavskrivningsprogrammet HIPC med två år, var välkommet eftersom det möjliggör lika behandling av alla länder som omfattas av HIPC. Nu är det emellertid dags att inleda diskussionen om hur det internationella samfundet efter HIPC-initiativet skall kunna hjälpa fattiga länder till en hållbar ekonomisk utveckling.

Chefdirektör Erkki Liikanens tal

;