Pentti Hakkarainen, vice ordförande i direktionen
Finlands Bank
Tal vid överläggning med Ålands landskapsregering i Självstyrelsegården
i Mariehamn, måndagen den 15 augusti 2016
- Bilder (pdf)
Hur stark är grunden för den ekonomiska tillväxten i Finland?
Efter en lång period av dämpad tillväxt har en vändning nu skett och de ekonomiska utsikterna för Finland visar en svag uppgång. Hur hållbar grunden för den framtida utvecklingen blir beror på den globala ekonomiska utvecklingen, men framför allt på de nationella besluten.
Jag inleder med några ord om utvecklingen i euroområdet och den globala ekonomin, samt den penningpolitiska transmissionen i euroområdet och Finland. Därefter går jag över till de ekonomiska utsikterna för Finland med utgångspunkt i Finlands Banks prognos för 2016–2018, som gavs ut i juni.
Ekonomiska utsikter för den internationella ekonomin och euroområdet
Först några ord om den globala ekonomin och utvecklingen i euroområdet.
Den internationella omvärlden präglas alltjämt av nedåtrisker. Dessa är avmattningen av den globala tillväxten, det politiska läget och normaliseringen av penningpolitiken i USA, prisutvecklingen i euroområdet, konsekvenserna av Brexit, prisutvecklingen på olja och andra råvaror samt den ekonomiska tillväxten och strukturella förändringar i Kina.
Ekonomin i euroområdet fortsatte att växa 2015 och prognoserna för 2016–2018 förutser en fortsatt positiv ekonomisk utveckling. Arbetslösheten i euroområdet har successivt sjunkit från sin höga nivå. Trots den gynnsamma allmänna ekonomiska utvecklingen har inflationen i euroområdet legat tydligt under målet.
Penningpolitiken stöder tillväxten i euroområdet inkluderande i Finland. De låga räntorna utgör en kanal för transmission av den lätta penningpolitiken. Genomsnittsräntan för långa statsobligationer är mycket låg i euroområdet och ränteskillnaderna mellan euroländerna har krympt. Upplåningskostnaderna för bankerna i euroområdet har sjunkit och riskpremierna minskat. Detta har återspeglats i lägre räntor på banklån både för hushåll och företag.
De penningpolitiska åtgärderna har tydligt bidragit till att tillgången till lån blivit lättare för företag och hushåll och utlåningen i euroområdet har ökat. Ökningen av företagslån är alltjämt dämpad i euroområdet, vilket förklaras av kreditrisker och en kontinuerlig anpassning av balansräkningarna i den finansiella sektorn och den övriga ekonomin. En ytterligare bidragande orsak är att konjunkturfluktuationerna återspeglas i utvecklingen av företagslån med viss eftersläpning. De penningpolitiska åtgärderna under den senaste tiden stöder den pågående utlåningsökningen och därmed återhämtningen i den reala ekonomin.
En bredbaserad ekonomisk tillväxt i euroområdet stärker samtidigt Finlands export till euroländerna. Finlands export till euroområdet fortsatte de facto att öka 2015, medan exporten till andra handelspartnerländer minskade. Euroområdet svarar följaktligen för en större andel av värdet på Finlands export än tidigare (även om de sista siffrorna för maj visade att exporten till euroområdet minskade något).
Exporten till Sverige har minskat under de senaste tiderna. Dessutom finns det tecken på att tillväxten i Sverige har varit svagare än väntat de senaste månaderna, vilket påverkar vår export.
Brexit för med sig nedåtrisker. Både IMF och OECD bedömer att de negativa effekterna av Storbritanniens EU-utträde är betydligt större för Storbritannien än för EU. Enligt dessa bedömningar kommer BNP för Storbritannien att ligga 1½–5 % lägre än basscenariot 2020. Enligt IMF kommer EU:s bruttonationalprodukt att ligga 0,2–0,5 % lägre än basscenariot om några år. Finland skulle dock påverkas mindre än euroområdet i genomsnitt. Beräkningarna innehåller naturligtvis en betydande osäkerhet.
Storbritanniens utträde ur EU kan försvaga den ekonomiska tillväxten i Finland bland annat via handeln. Exportefterfrågan krymper samtidigt som importen från Storbritannien är mindre än tidigare. Storbritanniens betydelse som Finlands handelspartner har minskat betydligt sedan millennieskiftet, vilket begränsar effekten via handelskanalen. År 2000 stod Storbritannien för ca 9 % av Finlands hela varuexport, mot endast drygt 5 % i fjol. En avmattning av tillväxten i EU påverkar också vår utrikeshandel.
Mätt i andelen direktinvesteringar är Finland inte särskilt exponerat för utvecklingen i Storbritannien. År 2015 uppgick de finländska direktinvesteringarna i Storbritannien till ca 1 % av BNP. Däremot var exponeringen betydligt större mätt i portföljinvesteringar. Portföljinvesteringarna stod för drygt 8 % av BNP på årsnivå under första kvartalet.
Ekonomiska utsikter för Finland
Efter en lång period av dämpad tillväxt har en vändning nu skett och de ekonomiska utsikterna för Finland visar en svag uppgång. Finlands ekonomi är på väg tillbaka till en tillväxtbana.
Enligt Finlands Banks prognos, som gavs ut i juni, är BNP-tillväxten 1,1 % i Finland 2016. År 2017 växer ekonomin också med 1,1 % och 2018 med 1,0 %.
Prognosen för 2016–2017 har i sin helhet reviderats upp något från prognosen i december 2015. Den snäppet positivare bedömningen förklaras av ett bättre utgångsläge, penningpolitisk stimulans och en återhållsam prisutveckling. Tillväxten är dock endast moderat: inte ens vid slutet av prognosperioden kommer BNP att uppnå den nivå som rådde före finanskrisen.
Tillväxten är emellertid helt beroende av den inhemska efterfrågan och nettoexporten ser ut att bli svag. Hushåll och företag märker av detta genom att räntorna under en allt längre tid ligger kvar på en låg nivå och finansieringsförhållandena är lätta. Den dämpade prisutvecklingen stöder samtidigt hushållens köpkraft. Hushållens skulder i förhållande till disponibla inkomster fortsätter att öka. Finlands export förutspås äntligen ta fart, pådriven av exportmarknaden, men också importen ökar till följd av den starka inhemska efterfrågan och utrikeshandeln visar ett underskott överlag.
På arbetsmarknaden syns redan en vändning till det bättre. Sysselsättningen har ökat och arbetslösheten minskat sedan slutet av 2015. Under prognosperioden väntas en ytterligare förbättring av sysselsättningsläget. Till skillnad från tidigare konjunkturvändningar vilar tillväxten nu på de arbetsintensiva tjänstesektorerna och byggsektorn, inte på exporten och industrin. I likhet med andra euroländer kan sysselsättningsutvecklingen också i Finland väntas bli något bättre än den ekonomiska tillväxten under prognosåren. Å andra sidan begränsas sysselsättningsökningen bland annat av den fortsatta minskningen av befolkningen i arbetsför ålder och matchningsproblem på arbetsmarknaden. Arbetslösheten låg på 9,3 % i juni.
Inflationen är låg under hela prognosperioden. Konsumentprisökningen i Finland släpar efter inflationstakten i euroområdet 2016–2018, efter att ha varit högre nästan kontinuerligt sedan 2008. Konsumentprisökningen i Finland är svag 2016 och inflationen är endast 0,2 %. Detta förklaras huvudsakligen av prisfallet på råolja. Också i slutet av prognosperioden ligger inflationen kvar på en lägre nivå än normalt till följd av den dämpade ekonomiska utvecklingen, svaga löneökningar och förmånliga importpriser. Den direkta effekten av oljeprisfallet ger vika vid slutet av 2016 och inflationen tar fart till 0,8 % år 2017 och 1,0 % år 2018 i takt med prisökningen på tjänster. De svaga löneökningarna förbättrar Finlands kostnadskonkurrenskraft.
Den offentliga sektorns skuld fortsätter att växa – skuldkvoten stiger över 70 %. Underskottet i den offentliga sektorn krymper till 2,3 % i takt med konjunkturuppgången, men den offentliga skulden i procent av BNP växer till 70 % under 2018. Statsfinanserna stärks samtidigt som underskottet i kommunsektorn och överskottet i socialförsäkringsfonderna är mer eller mindre oförändrade under prognosperioden. Det strukturella underskottet minskar inte, vilket speglar en fortsatt snabb ökning av de åldersrelaterade utgifterna.
Avslutande kommentar
Finlands ekonomi är på väg tillbaka till en tillväxtbana, understödd av inhemsk efterfrågan. Tillväxten är dock endast moderat. BNP-tillväxten är endast ca 1 % under 2016–2018 och inflationen är låg under en längre period. Läget på arbetsmarknaden blir bättre men arbetslösheten ligger kvar på en hög nivå.
Tillväxten vilar på konsumtion och investeringar – exportökningen är fortsatt svag.
Den dämpade utvecklingen inom industrin och stigande skuldnivåer väcker oro om hållbarheten i tillväxten. De största inhemska riskerna hänger samman med arbetsmarknadsläget, finanspolitiken och framstegen med strukturreformerna och produktivitetsutvecklingen.
Åtgärder som behövs: Sätt att förbättra tillväxtpotentialen och konkurrenskraften. Enhetsarbetskostnaderna måste stiga långsammare än i konkurrentländerna under flera år framöver. Konkurrenskraftsavtalet är ett steg i denna riktning. Vi måste kunna förnya oss vad gäller arbetskraftens rörlighet både regionalt och mellan branscher, utbudet av bostäder måste bli flexiblare etc. Den offentliga sektorns skuldsättning måste bromsas.
Tack vare den lätta penningpolitiken är läget nu gynnsamt för åtgärder som förbättrar tillväxtpotentialen i ekonomin. Företagens investeringsförmåga spelar en viktig roll för vilken inverkan strukturreformerna och den starkare konkurrenskraften får. I takt med den ökade tillväxtpotentialen kan företagen utvidga sin produktion, förutsatt att de har kapacitet att investera, och de rådande lätta finansieringsförhållandena stöder förutsättningarna för investeringar.
Tack.