Utgivningen av Anders Chydenius samlade skrifter
Stockholm den 15 januari 2013
Det bereder mig ett stort nöje att i dag få närvara vid utgivningen av Anders Chydenius samlade skrifter.
Finlands Bank är en av finansiärerna till utgivningsprojektet. Bankens främsta insats har bestått i att låta översätta de viktigaste skrifterna till engelska för att ge dem större spridning bland internationella forskare. Det resulterande samlingsverket ”Anticipating the Wealth of Nations, the Selected Works of Anders Chydenius” utkom redan i fjol.
Tanken bakom vår medverkan är att vi anser Chydenius vara förtjänt av en mer framträdande roll i internationella forskarkretsar. Jag tror att detta utomordentliga samlingsverk med bland annat en miniatyrbiografi skriven av professor Lars Magnusson i högsta grad kommer att uppfylla förväntningarna.
Den fullständiga samlingsutgåvan vars skrifter nu har börjat utges på både finska och svenska är självfallet åtminstone lika viktig som den engelska boken. Vi får hoppas att den breda publiceringen av Chydenius skrifter både på originalspråket och på finska ska öka intresset för denna exceptionella mans livsverk. Också i Finland, som ser Chydenius som en av sina nationalfilosofer, har vi en onödigt snäv bild av hans verksamhet. Det är att hoppas att bilden härigenom blir mångsidigare och att forskningen om Chydenius ökar.
Det är särskilt glädjande att få tala om Chydenius här i Stockholm, där han satt i riksdagen och författade de flesta av sina berömda skrifter. Chydenius är inte den enda ekonomen med finska rötter som har varit aktiv inom den ekonomiska politiken i Sverige. Inom såväl nationalekonomi som ekonomisk politik har de täta kontakterna fortsatt också efter Finlands utträde ur Svea Rike. Välrenommerade Finlandsfödda ekonomer som varit verksamma i Sverige är bland annat Karl Langenskiöld, som var chef för Riksbanken i början av 1900-talet, och naturligtvis min kollega, den nuvarande riksbankschefen Stefan Ingves.
Intellekt har förstås också flödat den andra riktningen. Av de svenskar som haft en stor inverkan på den ekonomiska politiken i Finland kan här nämnas Eli Hecksher, som var rådgivare vid Finlands Bank när den finska marken knöts till guldmyntfoten i mitten av 1920-talet, och Erik Dahmén, som forskade i den ekonomiska utvecklingen och var en av de främsta arkitekterna för strukturomvandlingen i Finland på 1960-talet som rådgivare till Finlands Banks chefdirektör Klaus Waris.
* * *
Chydenius insatser inom den samtida politiken sträckte sig över ett brett spektrum. Bäst är han känd som en tidig försvarare av frihandeln och näringsfriheten och kallas därför ofta Adam Smiths föregångare. Skriften ”Den nationella vinsten” som handlar om dessa frågor är också Chydenius mest berömda skrift.
Chydenius var framgångsrik i sitt arbete med att upphäva de merkantila restriktionerna i utrikeshandeln. Detta är säkert den främsta orsaken till att man alltjämt med stor tacksamhet minns honom i de österbottniska kuststäderna, som på 1760-talet fick rätt att självständigt bedriva utrikeshandel i stället för att såsom tidigare sälja sina produkter till Stockholm. Detta bidrog betydligt till områdets framtida utveckling.
Men också andra delar av Chydenius verksamhet, som kanske är mindre kända, är värda ett omnämnande. Hans andra stora framgång som – tror jag – var ännu betydelsefullare än seglingsfriheten för de österbottniska städerna var hans agerande för att införa tryckfrihet i Svea Rike.
Sverige stiftade 1766 som första land i världen en lag som slopade den politiska förhandscensuren. Chydenius spelade en väsentlig roll i stiftandet av denna lag, vilket han ägnade största delen av sin tid och energi. Chydenius skrev senare i sina memoarer att han under sin första period i riksdagen inte hade arbetat lika flitigt med någon annan fråga som med tryckfriheten. Han var sekreterare för det riksdagsutskott som behandlade ärendet och skrev också en diger promemoria om tryckfriheten med titeln "Memorial om skrif- och tryckfrihet", som förslagen från utskottet och den lag som stiftades till stor del kom att bygga på.
Fastän Chydenius promemoria om tryckfriheten är nästan 250 år gammal, är den högintressant även ur dagens perspektiv. Chydenius såg inte tryckfriheten som en fara för samhällsordningen. Han ansåg tvärtom att skriv- och tryckfriheten skulle stödja den fria samhällsordningen, det fria regementet, som han uttryckte det.
Chydenius skrev: ”en billig skrif- och tryckfrihet är en av de fastaste grundpelare som ett fritt regemente kan äga bestånd uppå”. Med fritt regemente syftade Chydenius på regimen under frihetstiden efter att kungens envälde hade upphävts och riksdagen styrde landet. Chydenius var en övertygad demokrat. Sådana skrifter som understödde envälde eller skadlig aristokrati fann han så farliga att deras utgivning kunde beläggas med böter, men bara efteråt.
Chydenius påpekade att utan tryckfrihet ”kunna Ständer aldrig äga erforderlig kunskap att stifta goda lagar, lagskipare ingen kontroll att följa dem i sina ämbeten, och lydande föga kunskap om lagens fordringar. ”
Enligt Chydenius behövdes yttrandefriheten och den offentliga debatten också för att begränsa den politiska makten. Han skriver så här: ”Friheten i en nation består intet deruti att allsmäktiga ständer få handla efter godtycko, utan deruti att nations ljus binder händerna på dem att de ej får själfvåldas”. Redan Chydenius insåg således betydelsen av offentligheten, eller den tredje makten, som ni säger här i Sverige.
Det är värt att notera att Chydenius delar uppfattningen om offentlighetens betydelse som villkor för politisk frihet med en annan finländsk politisk tänkare, J.V. Snellman, som är den andra av Finlands nationalfilosofer. Snellman företrädde ju den åsikten att den nationella offentligheten och den offentliga debatten är den viktigaste beståndsdelen i den politiska friheten; i sista hand viktigare och starkare än formella statliga organ.
Olika undersökningar visar att Sverige och Finland hör till de ledande länderna på pressfrihetens område. Vägen dit har visserligen inte varit helt spikrak, men jag tror att vi ännu i dag kan vara tacksamma mot Anders Chydenius och hans banbrytande arbete för att bygga upp det fria samhället. Utan tryckfrihet hade en utveckling av den nordiska demokratin till nuvarande nivå inte varit möjlig.
* * *
Intressant ur centralbankens perspektiv är att Chydenius också var verksam inom penningpolitiken. I Sverige på 1700-talet fördes en livlig penningpolitisk debatt som också Chydenius deltog i, trots att det krävde en stor portion civilkurage av honom och slutligen kostade honom hans säte i riksdagen. Relevant ur ett finländskt perspektiv är att Chydenius skrift "Rikets hjälp genom ett naturligt finanssystem" är den första penningpolitiska studien som skrivits av en finländare. Skriftens huvudtema, att försvara prisstabiliteten, är precis lika aktuellt nu som då.
Som en upplysningstidens författare drog Chydenius inte någon skarp skiljelinje mellan nationalekonomi, politik och etik. Med samma säkerhet och mod – och endast samvetet och förnuftet som rättesnöre – agerade han på alla dessa områden, som han ansåg vara tätt sammanvävda. I det vidgade tankeperspektivet är detta kanhända orsaken till att Chydenius känns så fräsch och aktuell också för den moderna läsaren. På grund av den ekonomiska kris som hela västvärlden drabbats av lever vi just nu i en tid där ekonomer också måste tänka i politiska termer och politiker i sin tur i ekonomiska termer. Samtidigt framhävs de etiska kraven i bådas verksamhet.
Alldeles som Anders Chydenius på sin tid ställs dagens beslutsfattare och medborgare inför problem som gäller ekonomisk frihet och rättvisa, konkurrens och reglering, demokrati och tryckfrihet. Den optimism och idealism som Chydenius skrifter andas kan också vara till inspiration för den moderna människan. Som föredöme tjänar likaså hans mod att kämpa för de värderingar som han trodde på.
Jag vill än en gång tacka alla dem som bidragit till genomförandet av detta storslagna utgivningsprojekt.