Digitala centralbankspengar (CBDC) har varit föremål för flitig diskussion bland forskare och centralbankirer under de senaste åren. Förkortningen CBDC står för det engelska uttrycket Central Bank Digital Currency, på svenska ”digital centralbanksvaluta”. I euroområdet går digitala centralbankspengar under namnet digital euro.

Den digitala euron skulle utgöra centralbankspengar som är tillgängliga för både privatpersoner och företag. Centralbankspengar i digital form existerar redan i detta nu på konton i centralbanken men endast banker har i dag tillgång till dem. Enskilda personer eller företag kan inte för närvarande ta lån eller låna in sina pengar i centralbankerna, men det kan bankerna.

Meningen är att den digitala centralbanksvalutan ska fungera som digitala kontanter. Syftet är inte att ersätta sedlar och mynt utan tjäna som ett komplement till dem. Ur medborgarnas synvinkel skulle den digitala euron knappast alls skilja sig från nuvarande betalningsformer.

Den digitala centralbanksvalutan har inget att göra med virtuella valutor. Det är inte fråga om en ny valuta, utom om en digital form av euron.

Efterfrågan på kontanter är alltjämt stor. Av statistiken att döma är sedlar för närvarande rent av mer eftertraktade än tidigare, men vid sidan av dem har nya betalningsformer  börjat användas för att göra betalningar i vardagen. Det har skett en övergång av betalningar till digitala instrument som huvudsakligen tillhandahålls av kredit- och betalinstitut och andra företag som erbjuder kommersiella tjänster. Till följd av den minskade användningen av kontanter tar således kommersiella aktörer allt mer över massbetalningarna.

I takt med den minskade användningen av kontanter och spridningen av nya betalningsformer har centralbankerna världen över börjat utreda utsikterna för att ge ut en digital centralbanksvaluta. Teknologijättarnas planer på att tillhandahålla nya betalningssätt har delvis drivit på diskussionen.

Elektroniska betalningar och digitala pengar diskuterades redan för över 30 år sedan när internet bredde ut sig.  Med undantag för vissa kortlivade expert har ingen centralbank i världen hittills tillhandahållit ett allmänt tillgängligt digitalt betalningsmedel. Ett av dessa experiment är  kontantkortet Avant, som Finlands Bank utvecklade på 1990-talet. Avant utformades för en värld där användningen av kontanter minskar och handeln blir allt mer digital. Avant-kortet kunde användes i telefonkiosker, men fungerade som bäst också i offentliga transportmedel, kiosker, affärer och till och med i näthandeln. Finlands Bank sålde Avant-verksamheten till affärsbankerna 1995, varefter den fusionerades med bankernas normala serviceutbud.