Enligt fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen är huvudmålet för Eurosystemets penningpolitik att upprätthålla prisstabilitet i euroområdet och på så sätt försvara eurons köpkraft.

Europeiska centralbankens ursprungliga definition på prisstabilitet var en årlig ökning i det harmoniserade konsumentprisindexet under 2 %. Prisstabilitet ska uppnås på medellång sikt. ECB-rådet preciserade sin penningpolitiska strategi under 2003, då rådet meddelade att det i sin inriktning på prisstabilitet försöker hålla inflationen nära 2 % på medellång sikt. Klargörandet underströk ECB:s strävan att upprätthålla en tillräcklig säkerhetsmarginal mot deflationsrisk.

Eurosystemets penningpolitiska strategi är en strukturerad beskrivning av den penningpolitiska beslutsprocessen.

Strategin har två viktiga funktioner:

  • Strategin tvingar fram en klar struktur på själva processen för penningpolitiska beslut. Strategin säkrar att ECB-rådet har den information och analys som krävs för att fatta effektiva penningpolitiska beslut för att upprätthålla prisstabilitet.
  • Strategin är ett redskap för att kommunicera med allmänheten. Penningpolitik är effektivast när den är trovärdig, dvs. när allmänheten är fullständigt övertygad om att penningpolitiken är uppbunden till prisstabilitetsmålet och genomförs på ett sätt som effektivt uppfyller detta mål.

För att klara dessa två kompletterande uppgifter är det väsentligt att ha kunskap om hur ekonomin fungerar. Särskilt krävs medvetenhet om hur framtida hot mot prisutvecklingen kan bedömas genom att iaktta den löpande utvecklingen av det ekonomiska läget. Den penningpolitiska strategin för bedömning av den makroekonomiska utvecklingen vilar på två s.k. pelare: en bred ekonomisk analys och en monetär analys.

  • I den breda ekonomiska analysen används ett stort antal indikatorer som tillhandahåller information om den makroekonomiska utvecklingen och tjänar som underlag vid bedömningen av de framtida hoten mot prisstabiliteten. Exempel på sådana indikatorer är löner, växelkurser, långa räntor, olika mått på ekonomisk aktivitet, finanspolitiska indikatorer, pris- och kostnadsindex samt företags- och konsumentbarometrar.
  • I den monetära analysen används den information som monetära indikatorer tillhandahåller om hoten mot prisstabilitet. Monetära indikatorer är bland annat allmänhetens innehav av pengar och de monetära finansinstitutens totala utlåning. Vikt läggs vid tillväxten i penningmängdsmåttet M3, ökningen i utlåningen till den privata sektorn och indikatorer för likviditetsöverskott.

Sammantaget garanterar Eurosystemets två strategipelare att den monetära, finansiella och ekonomiska utvecklingen noga övervakas och analyseras. Denna noggranna analys gör det möjligt för ECB att fastställa sina räntor på den nivå som bäst bidrar till att upprätthålla prisstabilitet. Genom att säkra eurons köpkraft på detta sätt stöder Eurosystemets penningpolitik också eurons externa värde, uttryckt som en växelkurs mot andra valutor. Något växelkursmål finns däremot inte.