Planen på att upprätta en ekonomisk och monetär union antogs som en del av Maastrichtfördraget i februari 1992. Enligt fördraget, som trädde i kraft den 1 november 1993, genomförs den ekonomiska och monetära unionen i tre etapper.

Etapp 1

Första etappen inleddes den 1 juli 1990. Då hade nästan alla begränsningar av kapitalrörelserna inom EG avvecklats.

Etapp 2

Andra etappen inleddes den 1 januari 1994. Medlemsländernas ekonomisk-politiska och penningpolitiska samarbete fördjupades och under denna tid vidtogs också de nödvändiga förberedelserna för etapp tre.

Vid början av etapp två upprättades också Europeiska monetära institutet (EMI).

Beslutet om vilka länder som skulle delta i den tredje etappen av EMU ända från starten den 1 januari 1999 fattades den 2 maj 1998.
Europeiska centralbanken (ECB) bildades den 1 juni 1998. Dess föregångare EMI upplöstes.

Etapp 3

När den tredje etappen inleddes den 1 januari 1999 låstes omräkningskurserna mellan deltagarländernas valutor oåterkalleligt och länderna införde den gemensamma valutan – euron.

Etapp tre innebar en väsentlig förändring av ställningen för de nationella centralbankerna i euroområdet. Penningpolitiken styrs inte längre av nationella beslutsfattare, utan den utövas av Eurosystemet. De nationella centralbankerna deltar i beslutsprocessen genom ECB-rådet.

De EU-länder som står utanför euroområdet kan senare gå med i etapp tre av den ekonomiska och monetära unionen när de uppfyller vissa konvergenskriterier. Kriterierna gäller prisstabilitet, den offentliga sektorns finanser och skuldsättning, växelkurser och räntenivå.

;