ECB-ordförandens inledningsanförande

 

Ärade åhörare, jag önskar er hjärtligt välkomna till vår presskonferens. Jag ska nu redogöra för dagens sammanträde i ECB-rådet, där vi fattade flera beslut om ECB:s styrräntor, indikationen om styrräntornas framtida inriktning och likviditetsförsörjningen.

Baserat på de regelbundna ekonomiska och monetära analyserna beslutade vi för det första att sänka räntan på Eurosystemets huvudsakliga refinansieringstransaktioner med 0,25 procentenheter till 0,25 procent och räntan på utlåningsfaciliteten med 0,25 procentenheter till 0,75 procent. Räntan på inlåningsfaciliteten kommer att ligga kvar på 0,00 procent. Dessa beslut ligger i linje med vår indikation om styrräntornas framtida inriktning i juli 2013 mot bakgrund av de senaste signalerna om att det underliggande pristrycket i euroområdet på medellång sikt kommer att sjunka ytterligare från den nuvarande låga inflationsnivån på under 1 procent. I överensstämmelse med detta är penningmängds- och särskilt kreditutvecklingen fortsatt dämpad. Samtidigt är inflationsförväntningarna för euroområdet på medellång och lång sikt alltjämt fast förankrade i linje med vårt mål att hålla inflationen under, men nära, 2 procent på medellång sikt. En sådan konstellation tyder på att vi kan ha en utdragen period av låg inflation framför oss, som senare successivt övergår i en stigande inflationstakt på under, men nära, 2 procent. Vår penningpolitiska inriktning kommer följaktligen att vara fortsatt ackommoderande så länge det behövs. Den kommer därmed också att fortsätta att stödja den stegvisa ekonomiska återhämtning som speglas i förtroendeindikatorerna fram till oktober.

För det andra såg ECB-rådet efter dagens räntesänkning över sin indikation om styrräntornas framtida inriktning i juli 2013 och bekräftade att man räknar med att styrräntorna kommer att ligga kvar på nuvarande eller lägre nivåer under en längre tid. Denna uppfattning baseras på oförändrat dämpade inflationsutsikter på medellång sikt mot bakgrund av den utbredda svagheten i ekonomin och den dämpade monetära utvecklingen.

För det tredje fortsätter vi att noga följa utvecklingen på penningmarknaden och dess eventuella inverkan på vår penningpolitiska inriktning. Vi är beredda att överväga alla tillbudsstående verktyg och har i det avseendet i dag beslutat att fortsätta med de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna i form av fastränteanbud med full tilldelning så länge det behövs och åtminstone tills den sjätte uppfyllandeperioden 2015 löper ut den 7 juli 2015. Förfarandet kommer också fortsatt att användas för Eurosystemets särskilda refinansieringstransaktioner med en löptid på en uppfyllandeperiod och kommer att genomföras så länge det behövs, åtminstone fram till slutet av andra kvartalet 2015. Den fasta räntan på de särskilda refinansieringstransaktionerna kommer att vara densamma som den aktuella räntan på de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna. Vi beslutade också att genomföra de långfristiga refinansieringstransaktionerna med en löptid på tre månader som fastränteanbud med full tilldelning fram till slutet av andra kvartalet 2015. Räntan på dessa 3-månaderstransaktioner kommer under hela löptiden för respektive långfristiga refinansieringstransaktion att motsvara den genomsnittliga räntan på de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna.

Jag redogör nu för vår bedömning mer i detalj och inleder med den ekonomiska analysen. Den reala BNP-tillväxten i euroområdet var 0,3 procent på kvartalsbasis under andra kvartalet 2013 efter sex kvartal av sjunkande produktion. Utvecklingen av enkätbaserade förtroendeindikatorer fram till oktober tyder på en fortsatt, om än blygsam, tillväxt under andra halvåret. Framöver väntas en fortsatt långsam återhämtning av produktionen, framför allt på grund av en gradvis ökad inhemsk efterfrågan understödd av den ackommoderande penningpolitiska inriktningen. Dessutom väntas den ekonomiska aktiviteten i euroområdet dra nytta av en successiv uppgång i exportefterfrågan. Den allmänna förbättringen på finansmarknaden sedan 2012, liksom även framstegen i konsolideringen av de offentliga finanserna, verkar successivt få genomslag i realekonomin. Vidare har realinkomsterna under den senaste tiden gynnats av en generellt lägre inflation i energipriserna. Men arbetslösheten i euroområdet är fortsatt hög och de anpassningar av balansräkningarna som krävs i den offentliga och privata sektorn kommer att fortsätta att tynga ekonomin.
 
De risker som omger utsikterna för ekonomin i euroområdet ligger fortfarande på nedåtsidan. Utvecklingen på de globala penning- och finansmarknaderna och åtföljande osäkerheter kan potentiellt få negativa följder för ekonomin. Andra nedåtrisker omfattar högre råvarupriser, svagare inhemsk efterfrågan och exporttillväxt än väntat och långsam eller otillräcklig implementering av strukturreformer i euroländerna.

Enligt Eurostats snabbstatistik sjönk den årliga HIKP-inflationen i euroområdet till 0,7 procent i oktober 2013 från 1,1 procent i september. Denna nedgång var kraftigare än väntat och speglade särskilt den lägre inflationen i livsmedelspriserna, en starkare nedgång i energipriserna och en något vikande tjänsteprisinflation. Baserat på aktuella terminspriser på energi väntas inflationen på årsbasis ligga kvar på låga nivåer under de närmaste månaderna. Det underliggande pristrycket i euroområdet väntas vara fortsatt dämpat på medellång sikt. Samtidigt är inflationsförväntningarna för euroområdet på medellång och lång sikt alltjämt fast förankrade i linje med vårt mål att hålla inflationen under, men nära, 2 procent. En sådan konstellation tyder på att vi kan ha en utdragen period av låg inflation framför oss, som senare successivt övergår i en stigande inflationstakt på under, men nära, 2 procent.

Med hänsyn till dagens beslut är riskerna i utsikterna för prisutvecklingen i stort sett balanserade på medellång sikt. Uppåtriskerna hänger framför allt samman med högre råvarupriser samt med kraftigare höjningar av administrativt fastställda priser och indirekta skatter än väntat, medan nedåtriskerna kommer från en svagare ekonomisk aktivitet än väntat.

I den monetära analysen bekräftar uppgifterna för september den dämpade ökningstakten i det underliggande breda penningmängdsmåttet (M3) och framför allt i utlåningen. Den årliga M3-tillväxten saktade av till 2,1 procent i september från 2,3 procent i augusti. Den årliga M1-tillväxten var fortsatt stark och låg på 6,6 procent, vilket speglar en preferens för likvida tillgångar, men den hade sjunkit från toppnivån på 8,7 procent i april. Nettokapitalinflödet till euroområdet fortsatte att vara den viktigaste faktorn bakom M3-tillväxten, medan den årliga förändringstakten i utlåningen till den privata sektorn var fortsatt svag. Den årliga ökningstakten i utlåningen till hushåll, justerad för försäljning av lån och värdepapperisering, var 0,3 procent i september, i stort sett oförändrad sedan årsskiftet. Den årliga förändringstakten i utlåningen till icke-finansiella företag, justerad för försäljning av lån och värdepapperisering, var −2,7 procent i september jämfört med −2,9 procent i augusti. Sammantaget fortsätter den svaga låneutvecklingen för icke finansiella företag att spegla främst det fördröjda sambandet mellan den och det rådande konjunkturläget, kreditrisker och pågående balansräkningsanpassningar i den finansiella och icke-finansiella sektorn. Samtidigt signalerar banklåneenkäten i oktober 2013 preliminärt en stabilisering av kreditvillkoren för företag och hushåll i en situation av fortsatt svag efterfrågan på lån.

Sedan sommaren 2012 har stora framsteg gjorts för att förbättra bankernas finansieringssituation. För att säkerställa att penningpolitiken får ett tillfredsställande genomslag på finansieringsförhållandena i euroländerna är det nödvändigt att fragmenteringen av kreditmarknaderna i euroområdet minskar ytterligare och att bankernas motståndskraft stärks där det behövs. ECB:s ingående bedömning innan banken intar sin tillsynsroll inom ramen för den gemensamma tillsynsmekanismen kommer ytterligare att stödja denna förtroendebyggande process. Det kommer att förbättra kvaliteten på den tillbudsstående informationen om bankernas tillstånd och resultera i att nödvändiga korrigerande åtgärder identifieras och implementeras. Ytterligare beslutsamma åtgärder för att upprätta en bankunion kommer att bidra till att återställa förtroendet för det finansiella systemet.

Sammantaget, och med hänsyn till dagens beslut, tyder den ekonomiska analysen på att vi kan ha en utdragen period av låg inflation framför oss, som senare successivt övergår i en stigande inflationstakt på under, men nära, 2 procent. En avstämning mot signalerna från den monetära analysen bekräftar denna bild.

Vad gäller finanspolitiken beräknas budgetunderskottet i euroområdet minska ytterligare från 3,1 procent av BNP 2013 till 2,5 procent 2014 enligt Europeiska kommissionens ekonomiska prognos hösten 2013. Samtidigt väntas statsskuldkvoten i euroområdet stiga från 95,5 procent av BNP 2013 till 95,9 procent 2014. För att få de höga offentliga skuldkvoterna att vända nedåt bör euroländerna hålla fast vid sina ansträngningar att minska underskotten och fortsätta den finanspolitiska anpassningen på medellång sikt. Budgetkonsolideringen bör vara inriktad på tillväxtfrämjande åtgärder med ett medelfristigt perspektiv som kombinerar kvalitets- och effektivitetshöjning inom de offentliga tjänsterna med en minimering av beskattningens snedvridande effekt. Regeringarna måste också beslutsamt öka sina ansträngningar att genomföra nödvändiga strukturreformer på produkt- och arbetsmarknaden. Framsteg har gjorts för att minska underskotten i bytesbalansen och skillnaderna i enhetsarbetskostnader, men det behövs ännu stora ansträngningar för att ytterligare öka konkurrensförmågan, bidra till att återställa balansen inom euroområdet och göra ekonomierna flexiblare och mer dynamiska, vilket i sin tur ger hållbar ekonomisk tillväxt och sysselsättning.

Vi är nu beredda att svara på era frågor.