ECB-ordförandens inledningsanförande

Presskonferens
3.2.2011

 

Ordförandens inledningsanförande
(Inofficiell översättning)

 

 

Ärade åhörare, vice ordföranden och jag önskar er hjärtligt välkomna till vår presskonferens. Vi ska nu redogöra för resultatet av dagens sammanträde.

 

Baserat på de regelbundna ekonomiska och monetära analyserna bekräftade ECB-rådet att de nuvarande styrräntorna fortfarande är lämpliga. Rådet beslutade därför att hålla dem oförändrade. Med hänsyn till all ny information och de analyser som blivit tillgängliga sedan vårt möte den 13 januari 2011 ser vi alltjämt tecken på ett kortsiktigt uppåttryck på den totala inflationen. Detta beror främst på energi- och råvarupriserna, men har hittills inte påverkat vår bedömning att prisutvecklingen fortfarande är i linje med prisstabilitet över den period som är penningpolitiskt relevant. Samtidigt måste läget följas mycket noga. Aktuell ekonomisk information bekräftar att den underliggande utvecklingen i den ekonomiska aktiviteten i euroområdet är positiv, medan osäkerheten fortfarande är stor. Vår monetära analys tyder på att inflationstrycket på medellång till lång sikt är fortsatt dämpat. Inflationsförväntningarna förblir fast förankrade i linje med vårt mål att hålla inflationen under, men nära, 2 procent på medellång sikt. En fortsatt fast förankring av inflationsförväntningarna är mycket viktig.

 

Överlag räknar vi med att prisstabiliteten kommer att upprätthållas på medellång sikt och att den nuvarande penningpolitiska inriktningen alltjämt kommer att vara ackommoderande. Den penningpolitiska inriktningen, tillförseln av likviditet och tilldelningsmetoderna kommer att justeras efter behov med beaktande av att alla extraordinära åtgärder som vidtagits under perioden med akuta spänningar på finansmarknaderna till sin uppläggning är tillfälliga. ECB-rådet kommer således att fortsätta att följa utvecklingen mycket noga den närmaste tiden.

 

Jag redogör nu för vår bedömning mer i detalj och inleder med den ekonomiska analysen. Efter en reell BNP-tillväxt i euroområdet på 0,3 procent på kvartalsbasis under tredje kvartalet 2010, bekräftar färska statistik- och enkätuppgifter för sista kvartalet 2010 och början av 2011 alltjämt att den underliggande utvecklingen av den ekonomiska aktiviteten i euroområdet är fortsatt positiv. På längre sikt väntas euroområdets export dra nytta av den pågående återhämtningen i världsekonomin. Mot bakgrund av företagens relativt starka framtidstro i euroområdet väntas samtidigt efterfrågan från den inhemska privata sektorn bidra allt mer till tillväxten, med stöd av den ackommoderande penningpolitiska inriktningen och de åtgärder som vidtagits för att förbättra finanssystemets funktionsförmåga. Återhämtningen i den ekonomiska aktiviteten torde dock dämpas genom anpassningar av balansräkningarna inom olika sektorer.

 

Enligt ECB-rådets bedömning är hoten mot dessa ekonomiska utsikter alltjämt något nedåtriktade och osäkerheten är fortsatt hög. Å ena sidan kan världshandeln fortsätta att öka snabbare än väntat och därigenom stödja euroområdets export. Företagens starka framtidstro kan dessutom bidra till den inhemska ekonomiska aktiviteten i euroområdet mer än väntat. Å andra sidan gäller nedåtriskerna spänningarna i vissa finansmarknadssegment och deras potentiella spridning till realekonomin i euroområdet. Andra nedåtrisker hänger samman med ytterligare höjningar av priserna på olja och andra råvaror, protektionistiskt tryck och en eventuell okontrollerad korrigering av globala obalanser.

 

När det gäller prisutvecklingen var den årliga HIKP-inflationen i euroområdet enligt Eurostats snabbstatistik 2,4 procent i januari 2011, mot 2,2 procent i december 2010. Den ytterligare ökningen var i stort sett väntad och speglar framför allt de högre energipriserna. Under de närmaste månaderna kan inflationstakten temporärt stiga ytterligare och kommer sannolikt att ligga kvar på en nivå något över 2 procent under största delen av 2011, innan den åter avtar kring årsskiftet. Sammantaget ser vi alltjämt tecken på ett kortsiktigt uppåttryck på inflationen överlag, främst på grund av energi- och råvarupriserna. Ett sådant tryck kan också skönjas i de tidigare stadierna av produktionsprocessen. Denna utveckling har ännu inte påverkat vår bedömning att prisutvecklingen fortsatt kommer att ligga i linje med prisstabilitet över den period som är penningpolitiskt relevant. Samtidigt måste läget följas mycket noga. Inflationsförväntningarna på medellång till lång sikt förblir fast förankrade i linje med ECB-rådets mål att hålla inflationen under, men nära, 2 procent på medellång sikt.

 

Riskerna för prisutvecklingen på medellång sikt är alltjämt i stort sett balanserade, men såsom redan framgick i januari kan de bli uppåtriktade. För närvarande hänger uppåtriskerna framför allt samman med utvecklingen av energipriset och andra råvarupriser. Höjningarna av indirekta skatter och administrativt fastställda priser kan dessutom komma att bli större än vad som i dag väntas på grund av konsolideringsbehovet i de offentliga finanserna de närmaste åren, och pristrycket i produktionskedjan kan öka ytterligare. Nedåtriskerna gäller främst den inverkan på inflationen som en potentiellt lägre tillväxt kan ge upphov till mot bakgrund av de rådande osäkerhetsfaktorerna.

 

Den monetära analysen visar att den årliga M3-tillväxten minskade till 1,7 procent i december 2010 från 2,1 procent i november. Den årliga tillväxttakten i utlåningen till den privata sektorn minskade också, om än marginellt, till 1,9 procent i december från 2,0 procent i november. Nedgången beror delvis på att de särskilda faktorer som påverkade utvecklingen i november nu försvunnit och tyder inte på någon allmän försvagning av penningmängdsutvecklingen. Men sammantaget är ökningen av den breda penningmängden och utlåningen ännu svag, vilket bekräftar bedömningen att ökningstakten i den underliggande monetära expansionen är måttlig och att inflationstrycket torde förbli dämpat på medellång till lång sikt.

 

Vad gäller komponenterna i M3 fortsatte den årliga ökningstakten i M1 att mattas av, till 4,4 procent i december 2010, vilket speglar den låga avkastningen på dagslån. Samtidigt har avkastningskurvan blivit ytterligare något brantare, vilket tyder på att intresset för de kortfristiga instrument som ingår i M3 fortsätter att avta till förmån för de mer långfristiga instrument med högre avkastning som inte ingår i M3.

 

På motpostsidan fortsatte den årliga tillväxttakten i bankutlåningen till den privata sektorn att dölja tillväxtskillnaderna mellan sektorerna. Tillväxten i utlåningen till icke-finansiella företag var −0,2 procent i december, mot −0,1 procent under föregående månad, medan tillväxten i utlåningen till hushåll steg till 3,0 procent i december, från 2,8 procent i november. Med beaktande av effekten av att lån lyfts bort från bankernas balansräkningar men bortsett från fluktuationerna på kort sikt bekräftar de senaste uppgifterna en fortsatt stegvis ökning i den årliga tillväxten i utlåningen till den icke-finansiella privata sektorn.

 

Samtidigt visar de senaste uppgifterna att bankernas samlade balansomslutning åter har minskat efter att ha vuxit under största delen av 2010 främst till följd av en nedgång i utlåningen mellan bankerna. Det är viktigt att bankerna fortsätter att öka kreditutbudet till den privata sektorn när efterfrågan tar fart. För att ta itu med den utmaningen, där det är nödvändigt, är det viktigt att bankerna använder intäktsfinansiering, vänder sig till marknaden för att ytterligare stärka sin kapitalbas eller drar full nytta av de statliga stödåtgärderna för rekapitalisering.

 

Sammantaget ligger de nuvarande styrräntorna fortfarande på en lämplig nivå. Vi beslutade därför att hålla dem oförändrade. Med hänsyn till all ny information och de analyser som blivit tillgängliga sedan vårt möte den 13 januari 2011 ser vi alltjämt tecken på ett kortsiktigt uppåttryck på den totala inflationen. Detta beror främst på energi- och råvarupriserna, men har hittills inte påverkat vår bedömning att prisutvecklingen fortfarande är i linje med prisstabilitet över den period som är penningpolitiskt relevant. Samtidigt måste läget följas mycket noga. Aktuell ekonomisk information bekräftar att den underliggande utvecklingen i den ekonomiska aktiviteten i euroområdet är positiv, medan osäkerheten fortfarande är stor. En avstämning av den ekonomiska analysen mot den monetära tyder på att inflationstrycket på medellång till lång sikt är fortsatt dämpat. Inflationsförväntningarna förblir fast förankrade i linje med vårt mål att hålla inflationen under, men nära, 2 procent på medellång sikt. En fortsatt fast förankring av inflationsförväntningarna är mycket viktig.

 

Vad gäller finanspolitiken är det nu nödvändigt att alla regeringarna genomför sina finanspolitiska konsolideringsåtgärder fullt ut 2011. Vid behov måste ytterligare korrigeringsåtgärder snabbt vidtas för att garantera framsteg i riktning mot hållbara finanser. För åren efter 2011 måste länderna specificera konkreta finanspolitiska åtgärder i sina fleråriga anpassningsprogram för att underbygga trovärdigheten i sina finanspolitiska konsolideringsmål. Erfarenheterna har visat att utgiftsåtstramning är ett viktigt steg i riktning mot att uppnå och upprätthålla sunda finanser, framför allt som en del av ett bindande nationellt finanspolitiskt regelverk. En sådan utfästelse bidrar till att stärka förtroendet för sunda offentliga finanser, minska riskpremierna på räntor och öka förutsättningarna för en sund och hållbar tillväxt. Mot bakgrund av det fortsatta trycket på finansmarknaden är det absolut nödvändigt att trovärdiga åtgärder vidtas.

 

Omfattande och långtgående strukturreformer, som kompletterar den finanspolitiska anpassningen, bör snabbt genomföras för att öka möjligheterna till en högre hållbar tillväxt och sysselsättning. Större reformer behövs framför allt i de länder som tidigare förlorat konkurrenskraft eller som har stora budget- och bytesbalansunderskott. Ökad konkurrens på produktmarknaderna och större flexibilitet på arbetsmarknaden skulle ytterligare främja de nödvändiga anpassningsprocesserna i ekonomin. Alla dessa strukturreformer bör främjas genom nödvändiga strukturella förbättringar inom banksektorn. Sunda balansräkningar, effektiv riskhantering och tydliga, gedigna affärsmodeller utgör alltjämt nyckeln till att öka bankernas motståndskraft mot chocker och säkra tillgången till finansiering och därigenom lägga grunden till en hållbar ekonomisk tillväxt och finansiell stabilitet.

 

Vi är nu beredda att svara på era frågor.