Presskonferens
7.4.2011
ECB-ordförandens inledningsanförande
(Inofficiell översättning)
Ärade åhörare, vice ordföranden och jag önskar er hjärtligt välkomna till vår presskonferens. Innan vi redogör för resultatet av dagens sammanträde önskar vi framföra vårt uppriktiga deltagande till japanska folket med anledning av de tragiska händelserna och den beklagliga förlusten av liv. Våra tankar går till dem som direkt eller indirekt drabbats av natur- och kärnkraftskatastrofen.
Jag övergår nu till att redogöra för resultatet av dagens sammanträde.
Baserat på de regelbundna ekonomiska och monetära analyserna har ECB-rådet beslutat att höja ECB:s styrräntor med 0,25 procentenheter efter nästan två år av oförändrade, historiskt låga räntor. Justeringen av den nuvarande mycket ackommoderande penningpolitiska inriktningen är befogad mot bakgrund av de uppåtrisker för prisstabiliteten som vi identifierat i vår ekonomiska analys. Även om den monetära analysen antyder att ökningstakten i den underliggande monetära expansionen fortfarande är måttlig, finns det alltjämt gott om likviditet, vilket kan bidra till att pristrycket realiseras. På det stora hela är det ytterst viktigt att den senaste prisutvecklingen inte ger upphov till ett brett baserat inflationstryck på medellång sikt. Vårt beslut bidrar till att hålla inflationsförväntningarna i euroområdet fast förankrade i linje med vårt mål att hålla inflationen under, men nära, 2 procent på medellång sikt. En sådan förankring är en förutsättning för att penningpolitiken ska främja ekonomisk tillväxt i euroområdet. Samtidigt är räntorna fortsatt låga över hela löptidsspektret. Den penningpolitiska inriktningen är således alltjämt ackommoderande och fortsätter därmed att avsevärt bidra till den ekonomiska aktiviteten och till nya arbetstillfällen. Aktuell ekonomisk information bekräftar att den underliggande utvecklingen i den ekonomiska aktiviteten alltjämt är positiv, men att osäkerheten fortfarande är stor. Vi kommer att fortsätta att mycket noggrant bevaka all utveckling som kan medföra uppåtrisker för prisstabiliteten.
Såsom konstaterats vid tidigare tillfällen kommer likviditetstillförseln och tilldelningsmetoderna för refinansieringstransaktionerna också att justeras efter behov med beaktande av att alla extraordinära åtgärder som vidtagits under perioden med akuta spänningar på finansmarknaderna till sin uppläggning är tillfälliga. ECB-rådet kommer således att fortsätta att följa utvecklingen mycket noga den närmaste tiden.
Jag redogör nu för vår bedömning mer i detalj och inleder med den ekonomiska analysen. Efter en BNP-tillväxt i fasta priser i euroområdet på 0,3 procent på kvartalsbasis under fjärde kvartalet 2010 pekar färska statistik- och enkätuppgifter på en fortsatt positiv underliggande utveckling av den ekonomiska aktiviteten i euroområdet i början av 2011. På längre sikt väntas euroområdets export få fortsatt stöd av den pågående återhämtningen i världsekonomin. Mot bakgrund av den relativt starka framtidstro som företagen i euroområdet uppvisar väntas samtidigt efterfrågan från den inhemska privata sektorn allt mer bidra till den ekonomiska tillväxten och dra nytta av den mycket ackommoderande penningpolitiska inriktningen och de åtgärder som vidtagits för att förbättra finanssystemets funktionsförmåga. Återhämtningen i den ekonomiska aktiviteten torde dock dämpas något genom anpassningen av balansräkningarna inom olika sektorer.
Enligt ECB-rådets bedömning är riskerna för dessa ekonomiska utsikter fortfarande i stort sett balanserade i en omgivning av hög osäkerhet. Å ena sidan kan världshandeln fortsätta att öka snabbare än väntat och därigenom stödja euroområdets export. Företagens fortsatt starka framtidstro kan dessutom bidra mer än väntat till den inhemska ekonomiska aktiviteten i euroområdet. Å andra sidan innebär de fortsatta spänningarna inom vissa finansmarknadssegment nedåtrisker och dessa spänningar skulle kunna spridas till realekonomin i euroområdet. Andra nedåtrisker hänger samman med ytterligare höjningar av energipriserna, framför allt mot bakgrund av aktuella geopolitiska spänningar, ett protektionistiskt tryck och en eventuell okontrollerad korrigering av globala obalanser. Slutligen har den japanska natur- och kärnkraftskatastrofens ekonomiska inverkan på euroområdet och andra områden gett upphov till potentiella risker.
När det gäller prisutvecklingen var den årliga HIKP-inflationen i euroområdet enligt Eurostats snabbstatistik 2,6 procent i mars 2011, jämfört med 2,4 procent i februari. Den ökade inflationstakten under början av 2011 speglar till stor del högre råvarupriser. Ett tryck från kraftigt stigande energi- och livsmedelspriser kan också skönjas i de tidigare stadierna av produktionsprocessen. Det är ytterst viktigt att ökningen i HIKP-inflationen inte får följdeffekter på löne- och prissättningsbeteendet och därmed ger upphov till ett brett baserat inflationstryck på medellång sikt. Inflationsförväntningarna måste förbli fast förankrade i linje med ECB-rådets mål att hålla inflationen under, men nära, 2 procent på medellång sikt.
Riskerna i prisutvecklingen på medellång sikt är fortsatt uppåtriktade. Uppåtriskerna hänger framför allt samman med större höjningar av energipriserna än beräknat, inte minst på grund av de pågående politiska spänningarna i Nordafrika och Mellanöstern. Mer allmänt kan en stark ekonomisk uppgång i tillväxtekonomierna understödd av riklig global likviditet underblåsa höjningar av råvarupriserna. På grund av konsolideringsbehovet i de offentliga finanserna under de närmaste åren kan höjningarna av indirekta skatter och administrativt fastställda priser dessutom bli större än vad som antas i dag. Slutligen hänför sig riskerna också till ett starkare inhemskt pristryck än väntat i samband med den pågående återhämtningen.
Den monetära analysen visar att den årliga M3-tillväxten steg till 2,0 procent i februari 2011, jämfört med 1,5 procent i januari. Om man bortser från den senaste tidens volatilitet på grund av särskilda faktorer har M3-tillväxten långsamt fortsatt att stiga under de senaste månaderna. Den årliga tillväxttakten i utlåningen till den privata sektorn fortsatte också att stiga till 2,6 procent i februari, jämfört med 2,4 procent månaden innan. Ökningstakten i den underliggande monetära expansionen tilltar alltså gradvis, men förblir måttlig. Samtidigt är den monetära likviditet som hade ackumulerats före perioden av spänningar på finansmarknaden fortsatt riklig och den kan bidra till att pristrycket i euroområdet realiseras.
Vad gäller komponenterna i M3 fortsatte den årliga ökningstakten i M1 att mattas av, och uppgick till 2,9 procent i februari 2011, medan ökningen av annan kortfristig inlåning och omsättbara instrument har tilltagit. Ombalanseringen inom M3 speglar den inverkan som den senaste tidens allt brantare avkastningskurva haft på olika monetära tillgångars avkastning. Den brantare avkastningskurvan har också en dämpande effekt på hela M3-tillväxten, eftersom den minskar intresset för monetära tillgångar till förmån för de mer långfristiga instrumenten utanför M3.
På motpostsidan berodde den högre årliga tillväxttakten i bankutlåningen till den privata sektorn i februari delvis på en fortsatt svag tillväxt i utlåningen till icke-finansiella företag, som steg till 0,6 procent i februari jämfört med 0,5 procent i januari. Tillväxten i utlåningen till hushåll uppgick till 3,0 procent i februari, jämfört med 3,1 procent i januari. I början av 2011 har det samlade positiva flödet av utlåning till den icke-finansiella sektorn brett ut sig över hushållssektorn och sektorn för icke-finansiella företag.
De senaste uppgifterna bekräftar att bankerna har ökat sin utlåning till den privata sektorn ytterligare, samtidigt som deras balansomslutningar överlag förblivit i stort sett oförändrade. Det är viktigt att bankerna fortsätter att öka kreditutbudet till den privata sektorn när efterfrågan ökar. För att ta itu med den utmaningen, där det är nödvändigt, är det viktigt att bankerna använder intäktsfinansiering, vänder sig till marknaden för att ytterligare stärka sin kapitalbas eller drar full nytta av de statliga stödåtgärderna för rekapitalisering. Särskilt banker som nu har begränsad tillgång till marknadsfinansiering måste snarast öka sitt kapital och sin effektivitet.
Sammantaget har ECB-rådet beslutat att höja ECB:s styrräntor med 0,25 procentenheter. Justeringen av den nuvarande mycket ackommoderande penningpolitiska inriktningen är befogad mot bakgrund av de uppåtrisker för prisstabiliteten som vi identifierat i vår ekonomiska analys. En avstämning mot signalerna från den monetära analysen antyder att även om ökningstakten i den underliggande monetära expansionen fortfarande är måttlig, finns det alltjämt gott om likviditet, vilket kan bidra till att pristrycket realiseras. På det stora hela är det ytterst viktigt att den senaste prisutvecklingen inte ger upphov till ett brett baserat inflationstryck på medellång sikt. Vårt beslut bidrar till att hålla inflationsförväntningarna i euroområdet fast förankrade i linje med vårt mål att hålla inflationen under, men nära, 2 procent på medellång sikt. En sådan förankring är en förutsättning för att penningpolitiken ska främja ekonomisk tillväxt i euroområdet. Samtidigt är räntorna fortsatt låga över hela löptidsspektret. Den penningpolitiska inriktningen är således alltjämt ackommoderande och fortsätter därmed att avsevärt bidra till den ekonomiska aktiviteten och till nya arbetstillfällen. Aktuell ekonomisk information bekräftar att den underliggande utvecklingen i den ekonomiska aktiviteten alltjämt är positiv, men att osäkerheten fortfarande är stor. Vi kommer att fortsätta att mycket noggrant bevaka all utveckling som kan medföra uppåtrisker för prisstabiliteten.
Vad gäller finanspolitiken är det nödvändigt att alla regeringarna uppnår de konsolideringsmål som de aviserat för 2011. Vidare skulle en avisering av fullt ut specificerade konsolideringsåtgärder för 2012 och åren därefter hjälpa att övertyga allmänheten och marknadsaktörerna om att korrigeringsåtgärderna kommer att fortsätta. Här spelar stärkt förtroende för hållbara offentliga finanser en nyckelroll, eftersom det minskar riskpremierna på räntor och ökar förutsättningarna för en sund och hållbar tillväxt.
Samtidigt är det ytterst viktigt att omfattande och långtgående strukturreformer snabbt genomförs i euroområdet för att öka tillväxtpotentialen, konkurrenskraften och flexibiliteten i området. För produktmarknaderna är framför allt en konkurrens- och innovationsfrämjande politik alltjämt viktig för att ge fart åt omstruktureringar och underlätta produktivitetsutvecklingen. På arbetsmarknaden måste fokus ligga på att öka löneflexibiliteten och arbetsincitamenten och avskaffa stelheter.
Slutligen anser ECB-rådet att det lagstiftningspaket med sex lagförslag om ekonomisk styrning som Europeiska rådet antog vid sitt toppmöte den 24–25 mars 2011 innebär ett steg i rätt riktning för att förbättra övervakningen av euroområdets ekonomi och offentliga finanser, men inte det stora kliv framåt i övervakningen av euroområdet som är nödvändigt för att sörja för en välfungerande ekonomisk och monetär union. I linje med ECB:s yttrande av den 17 februari 2011 om förslagen uppmanar ECB-rådet därför Ekofinrådet, Europaparlamentet och EU-kommissionen att inom ramen för sin "trialog" avtala om strängare krav, större automatik i åtgärderna och tydligare fokus på de mest sårbara länderna med försvagad konkurrenskraft. Allt detta skulle bidra till att sörja för att det nya ramverket är effektivt på lång sikt.
Vi är nu beredda att svara på era frågor.