Presskonferens
8.9.2011
ECB-ordförandens inledningsanförande
(Inofficiell översättning)
Ärade åhörare, vice ordföranden och jag önskar er hjärtligt välkomna till vår presskonferens. Vi ska redogöra för resultatet av dagens sammanträde, där kommissionär Olli Rehn också var närvarande.
Baserat på de regelbundna ekonomiska och monetära analyserna beslutade ECB-rådet att styrräntorna ska vara oförändrade. Inflationen är fortsatt hög och väntas ligga kvar på över 2 procent under månaderna framöver, för att sedan avta nästa år. Samtidigt är ökningstakten i den underliggande monetära expansionen fortsatt måttlig och det finns alltjämt gott om likviditet. Såsom väntat bromsade den ekonomiska tillväxten i euroområdet in under andra kvartalet från den kraftiga tillväxten under första kvartalet. På längre sikt räknar vi med att ekonomin i euroområdet kommer att växa måttligt i en omvärld av särskilt stor osäkerhet och allt starkare nedåtrisker. Samtidigt är de korta räntorna låga. Vår penningpolitiska inriktning är alltjämt ackommoderande, men vissa finansieringsvillkor har skärpts. Det är alltjämt ytterst viktigt att penningpolitiken fokuserar på sitt uppdrag att upprätthålla prisstabilitet på medellång sikt och därigenom sörjer för att den senaste prisutvecklingen inte ger upphov till ett brett baserat inflationstryck. Det krävs en mycket ingående analys av all ny information och av utvecklingen under perioden framöver. Inflationsförväntningarna i euroområdet måste förbli fast förankrade i linje med vårt mål att hålla inflationen under, men nära, 2 procent på medellång sikt. En sådan förankring av inflationsförväntningarna är en förutsättning för att penningpolitiken ska kunna främja ekonomisk tillväxt och nya arbetstillfällen i euroområdet. Vi kommer att fortsätta bevaka all utveckling mycket noga.
Likviditetstillförseln och tilldelningsmetoderna för refinansieringstransaktionerna kommer alltjämt att sörja för att bankerna i euroområdet inte utsätts för likviditetsbegränsningar. Alla extraordinära åtgärder som vidtagits under perioden med akuta spänningar på finansmarknaderna är till sin uppläggning av tillfällig natur.
Jag redogör nu för vår bedömning mer i detalj och inleder med den ekonomiska analysen. BNP-tillväxten i fasta priser i euroområdet avtog till 0,2 procent på kvartalsbasis under andra kvartalet från 0,8 procent under föregående kvartal. Såsom väntat skingrades de tillfälliga faktorer som hade stimulerat tillväxten i början av året, medan jordbävningen i Japan och den eftersläpande effekten av tidigare oljeprisökningar fick negativa konsekvenser. På längre sikt förefaller olika företeelser att dämpa den underliggande utvecklingen i euroområdet, bland annat den avtagande ökningstakten i den globala ekonomin, fallande aktiepriser, industrins försvagade förtroende och ogynnsamma effekter av de aktuella spänningarna på statsskuldmarknaden i flera euroländer. Följaktligen väntas BNP-tillväxten i fasta priser öka mycket måttligt under andra halvåret 2011. Samtidigt räknar vi alltjämt med att den ekonomiska aktiviteten i euroområdet kommer att gynnas både av den fortsatta ökningen i den globala ekonomin och av den ackommoderande penningpolitiska inriktningen och de olika åtgärderna till stöd för finanssektorns funktionsförmåga.
Denna bedömning speglas också i ECB:s experters makroekonomiska framtidsbedömningar för euroområdet i september 2011, som räknar med en årlig BNP-tillväxt i fasta priser på mellan 1,4 och 1,8 procent under 2011 och 0,4 och 2,2 procent under 2012. Jämfört med Eurosystemets experters makroekonomiska framtidsbedömningar i juni 2011 har intervallen för BNP-tillväxten i fasta priser 2011 och 2012 reviderats nedåt.
Enligt ECB-rådets bedömning är riskerna i de ekonomiska utsikterna för euroområdet nedåtriktade i en omgivning där osäkerheten är särskilt stor. Nedåtriskerna gäller främst de fortsatta spänningarna inom vissa delar av finansmarknaden i euroområdet och globalt och deras potentiella spridning till realekonomin i euroområdet. De hänger också samman med ytterligare energiprisökningar, protektionistiskt tryck och en eventuell okontrollerad korrigering av globala obalanser.
Vad gäller prisutvecklingen var den årliga HIKP-inflationen i euroområdet enligt Eurostats snabbstatistik 2,5 procent i augusti 2011, dvs. på samma nivå som i juli. Vi har nu haft relativt höga inflationsnoteringar sedan slutet av 2010 med högre energipriser och andra råvarupriser som de huvudsakliga drivkrafterna. Det är sannolikt att inflationstakten kommer att ligga kvar på väl över 2 procent under de kommande månaderna. Av utvecklingen av oljepriserna på terminsmarknaden att döma torde inflationstakten därefter falla ned under 2 procent 2012. Mönstret speglar förväntningarna om en relativt stabil löneutveckling i en omvärld med måttlig ekonomisk tillväxt.
ECB:s experters makroekonomiska framtidsbedömningar för euroområdet i september 2011 innefattar dessa överväganden och räknar med att den årliga HIKP-inflationen kommer att ligga mellan 2,5 och 2,7 procent under 2011 och mellan 1,2 och 2,2 procent under 2012. I jämförelse med Eurosystemets experters makroekonomiska framtidsbedömningar i juni 2011 är intervallet för HIKP-inflationen oförändrat 2011 och något snävare 2012. Det är skäl att påminna att experternas framtidsbedömningar är avhängiga ett antal rent tekniska antaganden.
ECB-rådet anser att hoten mot prisutvecklingen på medellång sikt i stort sett är balanserade. De viktigaste uppåtriskerna gäller större prishöjningar än beräknat på energi och andra råvaror och höjningar av indirekta skatter och administrativt fastställda priser på grund av konsolideringsbehovet i de offentliga finanserna. De huvudsakliga nedåtriskerna gäller effekten av svagare tillväxt än väntat i euroområdet och globalt.
Den monetära analysen visar att den årliga M3-tillväxten var 2,0 procent i juli 2011, jämfört med 1,9 procent i juni. Den årliga tillväxttakten i utlåningen till den privata sektorn var 2,4 procent i juli, jämfört med 2,5 procent i juni. Bortser man från månatliga uppgifter och effekterna av särskilda faktorer har den breda penningmängden och utlåningen i stort sett stabiliserats under de senaste månaderna. Sammantaget är ökningstakten i den underliggande monetära expansionen fortsatt måttlig. Samtidigt är den monetära likviditet som hade ackumulerats före perioden av spänningar på finansmarknaden fortsatt riklig.
Vad gäller komponenterna i M3 minskade den årliga ökningstakten i M1 till 0,9 procent i juli, medan ökningen av annan kortfristig inlåning låg kvar på 3,7 procent. Utvecklingen fortsätter delvis att spegla att avkastningen på kortfristig tidsbunden inlåning och sparmedel gradvis ökat under de senaste månaderna. På motpostsidan fortsatte den årliga tillväxttakten i utlåningen till icke-finansiella företag att stiga något från 1,5 procent i juni till 1,6 procent i juli, medan den årliga tillväxten i utlåningen till hushåll verkar ha planat ut kring 3 procent.
Storleken på de monetära finansinstitutens balansomslutningar har i stort sett varit oförändrad under de senaste månaderna. Då det är nödvändigt att säkerställa att det finns tillräckligt med utrymme för att utöka kreditgivningen till den privata sektorn, är det viktigt att bankerna använder sig av intäktsfinansiering, att de vänder sig till marknaden för att ytterligare stärka sin kapitalbas eller att de fullt ut utnyttjar de statliga stödåtgärderna för rekapitalisering i linje med resultaten av de senaste stresstesterna.
Baserat på de regelbundna ekonomiska och monetära analyserna beslutade ECB-rådet således att styrräntorna ska vara oförändrade. Inflationen är fortsatt hög och väntas ligga kvar på över 2 procent under månaderna framöver, för att sedan avta nästa år. En avstämning mot den monetära analysen bekräftar att ökningstakten i den underliggande monetära expansionen är fortsatt måttlig och att det alltjämt finns gott om likviditet. Såsom väntat bromsade den ekonomiska tillväxten i euroområdet in under andra kvartalet från den kraftiga tillväxten under första kvartalet. På längre sikt räknar vi med att ekonomin i euroområdet kommer att växa måttligt i en omvärld av särskilt stor osäkerhet och allt starkare nedåtrisker. Samtidigt är de korta räntorna låga. Vår penningpolitiska inriktning är alltjämt ackommoderande, men vissa finansieringsvillkor har skärpts. Det är alltjämt ytterst viktigt att penningpolitiken fokuserar på sitt uppdrag att upprätthålla prisstabilitet på medellång sikt och därigenom sörjer för att den senaste prisutvecklingen inte ger upphov till ett brett baserat inflationstryck. Det krävs en mycket ingående analys av all ny information och utvecklingen under perioden framöver. Inflationsförväntningarna i euroområdet måste förbli fast förankrade i linje med vårt mål att hålla inflationen under, men nära, 2 procent på medellång sikt. En sådan förankring av inflationsförväntningarna är en förutsättning för att penningpolitiken ska kunna främja ekonomisk tillväxt och nya arbetstillfällen i euroområdet. Vi kommer att fortsätta bevaka all utveckling mycket noga.
Vad gäller finanspolitiken har flera regeringar aviserat ytterligare åtgärder för att säkerställa att de uppnår sina konsolideringsmål och för att stärka de nationella finanspolitiska reglernas rättsgrund. Med tanke på trovärdigheten är det nu ytterst viktigt att de aviserade åtgärderna genomförs snabbt och fullt ut. Regeringarna måste vara beredda att genomföra ytterligare konsolideringsåtgärder, framför allt på utgiftssidan, om riskerna i samband med uppnåendet av de nuvarande finanspolitiska målen realiseras. Länder med en bättre ekonomisk och finanspolitisk utveckling än väntat bör utnyttja hela sitt handlingsutrymme för att snabbare minska underskotten och skulden. Alla regeringar i euroområdet måste visa fast beslutsamhet att fullt ut stå bakom sina egna individuella utfästelser, vilket är avgörande för att säkerställa finansiell stabilitet i hela euroområdet.
Budgetkonsolidering och strukturreformer måste gå hand i hand för att stärka förtroendet, tillväxtutsikterna och sysselsättningen. ECB-rådet uppmanar därför alla regeringar i euroländerna att beslutsamt och snabbt genomföra omfattande strukturreformer. Det hjälper länderna att förbättra sin konkurrenskraft, öka flexibiliteten i sina ekonomier och höja sin långsiktiga tillväxtpotential. En nyckelroll i det hänseendet spelar arbetsmarknadsreformer som fokuserar på att slopa stelheter och vidta åtgärder för större löneflexibilitet. Framför allt bör klausuler om automatisk löneindexering avskaffas och avtal på företagsnivå stärkas, så att löner och arbetsförhållanden kan skräddarsys efter företagens särskilda behov. Dessa åtgärder bör åtföljas av konkurrensfrämjande strukturreformer på produktmarknaderna, särskilt inom tjänstesektorn, inklusive avreglering av slutna yrken, och – där det är lämpligt – av privatisering av de tjänster som för närvarande tillhandahålls av den offentliga sektorn. Detta skulle bana väg för en produktivitetsökning och stödja konkurrensen.