8.11.2012
Ordförandens inledningsanförande
(Inofficiell översättning)
Ärade åhörare, vice ordföranden och jag önskar er hjärtligt välkomna till vår presskonferens. Vi ska nu redogöra för resultatet av dagens sammanträde i ECB-rådet.
Baserat på våra regelbundna ekonomiska och monetära analyser beslutade vi att hålla ECB:s styrräntor oförändrade. På grund av höga energipriser och höjningar av indirekta skatter i vissa euroländer väntas inflationen ligga kvar på över 2 procent under resten av 2012. Inflationen väntas nästa år falla under denna nivå och ligga i linje med prisstabilitet under den penningpolitiskt relevanta perioden. I överensstämmelse med detta är ökningstakten i den underliggande monetära expansionen alltjämt dämpad. Inflationsförväntningarna för euroområdet är alltjämt fast förankrade i linje med vårt mål att hålla inflationen under, men nära, 2 procent på medellång sikt. Den ekonomiska aktiviteten i euroområdet väntas vara svag, även om den understöds av vår penningpolitiska inriktning och förtroendet på finansmarknaden märkbart ökat på grund av våra beslut om direkta monetära transaktioner (OMTs). Samtidigt påverkas konjunkturutsikterna alltjämt av den nödvändiga anpassningen av balansräkningar i stora delar av de finansiella och icke-finansiella sektorerna och den stora osäkerheten. Det är mycket viktigt att regeringarna bidrar till förtroendet genom att kraftfullt genomföra de åtgärder som behövs för att minska både finanspolitiska och strukturella obalanser och framskrida med omstruktureringen av finanssektorn.
ECB-rådet är alltjämt fast beslutet att bevara den gemensamma penningpolitiken och sörja för att den penningpolitiska inriktningen får genomslag i realekonomin i hela euroområdet. Såsom vi har sagt tidigare är vi redo att genomföra direkta monetära transaktioner, så att extrema scenarier kan undvikas och oron om att destruktiva krafter frigörs betydligt lindras.
Jag redogör nu för vår bedömning mer i detalj och inleder med den ekonomiska analysen. Den reala BNP-utvecklingen i euroområdet försvagades med 0,2 procent på kvartalsbasis under andra kvartalet 2012 efter att ha legat stilla under föregående kvartal. Vad beträffar den andra hälften av 2012 pekar aktuella indikatorer på en fortsatt svag ekonomisk aktivitet. Medan data om industriproduktionen antydde en viss återhämtning i juli–augusti vittnar de färskaste enkätuppgifterna för hela ekonomin, som sträcker sig ända in på fjärde kvartalet, inte om några förbättringar under slutet av året.
Nästa år väntas tillväxttakten förbli dämpad. Den kommer alltjämt att stödas av våra ordinära och extraordinära penningpolitiska åtgärder, men den nödvändiga anpassningen av balansräkningarna i de finansiella och icke-finansiella sektorerna och en ojämn global återhämtning kommer att dämpa konjunkturuppgången. De risker som omger utsikterna för den ekonomiska aktiviteten i euroområdet ligger fortfarande på nedåtsidan.
Enligt Eurostats snabbstatistik var den årliga HIKP-inflationen i euroområdet 2,5 procent i oktober 2012, jämfört med 2,6 procent i september och augusti. På basis av nuvarande terminspriser på olja kan inflationstakten eventuellt stanna kvar på en hög nivå innan den åter sjunker under 2 procent under 2013. Under den penningpolitiskt relevanta perioden torde det underliggande pristrycket förbli måttligt i ett läge med blygsam tillväxt i euroområdet och väl förankrade långsiktiga inflationsförväntningar. De nuvarande inflationsnivåerna torde därför alltjämt vara övergående. Vi kommer att fortsätta att noga följa kostnads-, löne- och prisutvecklingen framöver.
Riskerna i utsikterna för prisutvecklingen är alltjämt i stort sett balanserade på medellång sikt. Det finns uppåtrisker som hänför sig till ytterligare höjningar av indirekta skatter på grund av behovet av budgetkonsolidering. De största nedåtriskerna gäller effekten av en svagare tillväxt i euroområdet än väntat i händelse av en ny intensifiering av spänningarna på finansmarknaden, och dess inverkan på de inhemska inflationsfaktorerna.
Den monetära analysen pekar på att ökningstakten i den underliggande monetära expansionen är fortsatt dämpad. I september sjönk den årliga M3-tillväxten till 2,7 procent från 2,8 procent i augusti. Månatliga utflöden från M3 speglade i någon mån en återgång till de mest likvida komponenterna av M3 i portföljfördelningen. Följaktligen sjönk den årliga M1-tillväxten till 5,0 procent i september från 5,2 procent i augusti. Samtidigt har en uppgång i bankernas inlåning kunnat konstateras i vissa krisdrabbade länder under det att investerarnas förtroende ökat i euroområdet.
Den årliga tillväxttakten i utlåningen till den privata sektorn, justerad för försäljning av lån och värdepapperisering, minskade ytterligare till −0,4 procent i september från −0,2 procent i augusti. Utvecklingen berodde huvudsakligen på en fortsatt nettoamortering av lån till icke-finansiella företag, som ledde till en årlig nedgång i denna utlåning på −1,2 procent jämfört med −0,5 procent i augusti. Den årliga tillväxttakten i MFI-utlåningen till hushåll låg kvar på 0,9 procent i september. Den svaga låneutvecklingen beror i stor utsträckning på de ogynnsamma BNP-utsikterna, ökad riskaversion och den pågående anpassningen av balansräkningarna i hushåll och företag. Alla dessa faktorer dämpar efterfrågan på lån. I flera euroländer inskränks samtidigt kreditutbudet på grund av segmenteringen av finansmarknaden och bankernas begränsade tillgång till kapital. De senaste resultaten av enkätundersökningen om bankernas utlåning avseende tredje kvartalet 2012 understryker denna bedömning.
Sunda balansräkningar i bankerna kommer att vara en viktig faktor både för att underlätta en lämplig kreditförsörjning för ekonomin och för att normalisera alla finansieringskanaler och kommer därigenom att bidra till att penningpolitiken får ett tillfredsställande genomslag på finansieringsförhållandena för de icke-finansiella sektorerna i de enskilda euroländerna. Det är därför mycket viktigt att fortsätta att stärka bankernas uthållighet där det behövs.
Sammantaget tyder den ekonomiska analysen på en fortsatt prisutveckling i linje med prisstabilitet på medellång sikt. En avstämning mot signalerna från den monetära analysen bekräftar denna bild.
Andra delar av den ekonomiska politiken måste betydligt bidra till att säkerställa en ytterligare stabilisering av finansmarknaden och bättre tillväxtutsikter. Strukturreformer är ytterst viktiga för att stimulera euroländernas tillväxtpotential och öka sysselsättningen. Penningpolitiska åtgärder behövs också för att öka flexibiliteten i ekonomierna i euroområdet så att processen med att avhjälpa rådande obalanser kan slutföras. Märkbara framsteg görs i att korrigera utvecklingen i enhetsarbetskostnaderna och i bytesbalansen, men ytterligare åtgärder behövs för att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden och arbetskraftens rörlighet inom euroområdet. Sådana strukturella åtgärder skulle också komplettera och understöda budgetkonsolideringen och hållbara skuldnivåer. Vad gäller finanspolitiken finns det klara bevis för att konsolideringsåtgärderna i euroländerna börjar bära frukt. Det är mycket angeläget med fortsatta åtgärder för att återställa en sund finansiell ställning i linje med åtagandena enligt stabilitets- och tillväxtpakten och rekommendationerna enligt den europeiska planeringsterminen för 2012. Full uppslutning kring EU:s förstärkta finanspolitiska styrsystem, inklusive det snabba genomförandet av det nya finanspolitiska avtalet (fiscal compact), sänder en stark signal till marknaden och stärker förtroendet för sunda offentliga finanser.
ECB-rådet noterar Europeiska rådets slutsatser av den 18 oktober 2012 om fullbordandet av den ekonomiska och monetära unionen. Bland åtgärderna för att uppnå en integrerad finansiell ram välkomnar rådet framför allt målet om att enas om en rättslig ram för den gemensamma tillsynsmekanismen (Single Supervisory Mechanism, SSM) före den 1 januari 2013 i syfte att sätta mekanismen i kraft under 2013.
Vi är nu beredda att svara på era frågor.