ECB-ordförandens inledningsanförande

 

Ärade åhörare, vice ordföranden och jag önskar er hjärtligt välkomna till vår presskonferens. Vi ska nu redogöra för resultatet av dagens sammanträde, där Eurogruppens ordförande, premiärminister Jean-Claude Juncker, och EU-kommissionens vice ordförande, Olli Rehn också var närvarande.

 

Baserat på våra regelbundna ekonomiska och monetära analyser beslutade vi att hålla styrräntorna oförändrade. På grund av höga energipriser och höjningar av indirekta skatter i vissa euroländer väntas inflationen ligga kvar på över 2 procent under hela 2012 för att åter falla under denna nivå nästa år och därefter ligga i linje med prisstabilitet under den penningpolitiskt relevanta perioden. I överensstämmelse med detta är ökningstakten i den underliggande monetära expansionen alltjämt dämpad. Inflationsförväntningarna för ekonomin i euroområdet är alltjämt fast förankrade i linje med vårt mål att hålla inflationen under, men nära, 2 procent på medellång sikt. Den ekonomiska tillväxten i euroområdet väntas vara fortsatt svag och förtroendet och stämningen påverkas av de pågående spänningarna på finansmarknaden och den växande osäkerheten. En förnyad intensifiering av spänningarna på finansmarknaden kan eventuellt påverka riskbalansen avseende både den ekonomiska tillväxten och inflationen.

 

Det är mot denna bakgrund som ECB-rådet i dag beslutade om formerna för genomförandet av direkta monetära transaktioner (Outright Monetary Transactions, OMTs) i euroländernas statsobligationer på sekundärmarknaden. Såsom vi konstaterade för en månad sedan måste vi vara i en position där vi kan säkerställa den penningpolitiska transmissionsmekanismen i alla euroländer. Vi avser att bevara den gemensamma penningpolitiken och sörja för att vår penningpolitik får genomslag i realekonomin i hela euroområdet. Genom de direkta monetära transaktionerna kan vi hantera allvarliga snedvridningar på statsobligationsmarknaden som framför allt beror på investerarnas ogrundade farhågor om eurons upplösning. När de uppställda villkoren uppfylls kommer vi således att ha en fullständig spärr mot destruktiva scenarier som kan innebära allvarliga utmaningar för prisstabiliteten i euroområdet. Jag vill upprepa det som jag sade förra månaden: vi handlar strikt i enlighet med vårt uppdrag att upprätthålla prisstabilitet på medellång sikt, vi är oberoende i vårt penningpolitiska beslutsfattande och euron är oåterkallelig.

 

För att återställa förtroendet måste beslutsfattarna i euroområdet mycket målmedvetet driva på konsolideringen av de offentliga finanserna, konkurrensfrämjande strukturreformer och utvecklingen av de europeiska institutionerna. Samtidigt måste regeringarna vara redo att aktivera EFSF/ESM på obligationsmarknaden när det råder exceptionella förhållanden på finansmarknaden och föreligger hot mot den finansiella stabiliteten. En sådan aktivering ska endast ske på strikta och effektiva villkor i enlighet med de upprättade riktlinjerna. För att våra direkta transaktioner ska kunna genomföras och få avsedd verkan är det nödvändigt att regeringarna står fast vid sina åtaganden och att EFSF/ESM uppfyller sin roll. För särdragen i de direkta monetära transaktionerna redogörs i ett separat pressmeddelande.

 

Vidare fattade ECB-rådet beslut i syfte att säkerställa tillgången till tillfredsställande säkerheter för Eurosystemets refinansieringstransaktioner. Också för särdragen i dessa åtgärder redogörs i ett separat pressmeddelande.

 

Jag redogör nu för vår bedömning mer i detalj och inleder med den ekonomiska analysen. Nyligen publicerad statistik tyder på en nedgång i den reala BNP-utvecklingen i euroområdet med 0,2 procent på kvartalsbasis under andra kvartalet 2012 efter en nolltillväxt under föregående kvartal. Ekonomiska indikatorer pekar på en fortsatt svag ekonomisk aktivitet under resten av 2012 i en omvärld av ökad osäkerhet. På längre sikt räknar vi endast med en mycket långsam återhämtning av ekonomin i euroområdet. Tillväxttakten väntas förbli dämpad till följd av den pågående nödvändiga anpassningen av balansräkningarna i de finansiella och icke-finansiella sektorerna, den höga arbetslösheten och en ojämn global återhämtning.  

 

ECB:s experters makroekonomiska framtidsbedömningar för euroområdet i september 2012 förutser en årlig BNP-tillväxt mellan −0,6 och −0,2 procent under 2012 och mellan −0,4 och 1,4 procent under 2013. Jämfört med Eurosystemets experters makroekonomiska framtidsbedömningar i juni 2012 har intervallerna för 2012 och 2013 justerats nedåt.

 

De risker som omger de ekonomiska utsikterna i euroområdet bedöms som nedåtriktade. De hänför sig framför allt till spänningarna på flera finansmarknader i euroområdet och en eventuell spridning av spänningarna till realekonomin i euroområdet. Dessa risker bör motverkas genom effektiva åtgärder av alla beslutsfattare i euroområdet.

 

Enligt Eurostats snabbstatistik var den årliga HIKP-inflationen i euroområdet 2,6 procent i augusti 2012, jämfört med 2,4 procent i juli. Ökningen beror huvudsakligen på nya höjningar av energipriserna i euro. På basis av nuvarande terminspriser på olja kan inflationstakten eventuellt bli något högre än vad som antogs för några månader sedan, men den torde åter sjunka under 2 procent under 2013. Under den penningpolitiskt relevanta perioden torde det underliggande pristrycket förbli måttligt i ett läge med blygsam tillväxt i euroområdet och välförankrade långsiktiga inflationsförväntningar.

 

ECB:s experters makroekonomiska framtidsbedömningar för euroområdet i september 2012 förutser en årlig HIKP-inflation mellan 2,4 och 2,6 procent under 2012 och mellan 1,3 och 2,5 procent under 2013. Intervallerna är något högre än i Eurosystemets experters makroekonomiska bedömningar i juni 2012.

 

Riskerna i utsikterna för prisutvecklingen är alltjämt i stort sett balanserade på medellång sikt. Det finns uppåtrisker som hänför sig till ytterligare höjningar av indirekta skatter på grund av behovet av budgetkonsolidering. De största nedåtriskerna gäller effekten av en svagare tillväxt i euroområdet än väntat, särskilt till följd av en ytterligare ökning av spänningarna på finansmarknaden och dess inverkan på de inhemska inflationsfaktorerna. En sådan intensifiering kan potentiellt öka nedåtriskerna, om inte beslutsfattarna i euroområdet vidtar effektiva åtgärder för att stävja den.

 

Den monetära analysen pekar på att ökningstakten i den underliggande monetära expansionen är fortsatt dämpad. Den årliga M3-tillväxten ökade till 3,8 procent i juli 2012 från 3,2 procent i juni. Den högre M3-tillväxten berodde främst på en ökad preferens för likviditet, som speglas i en fortsatt uppgång i ökningstakten i den snäva penningmängden M1 till 4,5 procent i juli från 3,5 procent i juni.

 

Den årliga tillväxttakten i utlåningen till den privata sektorn, justerad för försäljning av lån och värdepapperisering, var alltjämt svag och låg på 0,5 procent i juli efter 0,3 procent i juni. Den årliga tillväxten i de monetära finansinstitutens utlåning till både icke-finansiella företag och hushåll var fortsatt dämpad och låg på −0,2 respektive 1,1 procent, efter att bägge justerats för försäljning av lån och värdepapperisering. I stor utsträckning speglar den svaga lånetillväxten ogynnsamma utsikter för BNP-utvecklingen, ökad riskaversion och den pågående anpassningen av balansräkningarna i hushåll och företag. Alla dessa faktorer dämpar efterfrågan på lån. I flera euroländer fortsätter dessutom segmenteringen av finansmarknaden och begränsningen av bankernas tillgång till kapital att dämpa kreditutbudet.

 

I ett längre perspektiv är det viktigt för bankerna att fortsätta att stärka sin motståndskraft där det behövs. Sunda balansräkningar i bankerna kommer att vara en central faktor när det gäller att underlätta både en lämplig kreditförsörjning för ekonomin och normaliseringen av alla finansieringskanaler.

 

Sammantaget tyder den ekonomiska analysen på en fortsatt prisutveckling i linje med prisstabilitet på medellång sikt. En avstämning mot signalerna från den monetära analysen bekräftar denna bild.

 

Även om goda framsteg görs finns det ett stort behov av strukturell och finanspolitisk anpassning i många europeiska länder. På den strukturella sidan behövs ytterligare snabba och målmedvetna reformer på produkt- och arbetsmarknaden inom hela euroområdet för att stärka konkurrenskraften, öka anpassningsförmågan och uppnå högre hållbar tillväxt. Dessa strukturreformer kommer också att komplettera och understöda budgetkonsolideringen och en hållbar skuldsättning. Inom finanspolitiken är det ytterst viktigt att regeringarna vidtar alla de åtgärder som behövs för att uppnå sina mål för detta år och åren framöver. I det hänseendet är det förväntade snabba genomförandet av det nya finanspolitiska avtalet (fiscal compact) en viktig bidragande faktor till ett stärkt förtroende för sunda offentliga finanser. Slutligen är det nödvändigt att mycket målmedvetet driva på utvecklingen av de europeiska institutionerna.

 

Vi är nu beredda att svara på era frågor.