ECB-ordförandens inledningsanförande

 

 

 

 

Ärade åhörare, jag önskar er hjärtligt välkomna till vår presskonferens. Jag ska nu redogöra för resultatet av dagens sammanträde i ECB-rådet.

 

Baserat på våra regelbundna ekonomiska och monetära analyser beslutade vi att hålla ECB:s styrräntor oförändrade. Nya uppgifter och analyser har ytterligare underbyggt vår tidigare bedömning. Det underliggande pristrycket i euroområdet väntas vara fortsatt dämpat på medellång sikt. I överensstämmelse med detta är penningmängds- och särskilt kreditutvecklingen fortsatt dämpad. Inflationsförväntningarna för euroområdet är alltjämt fast förankrade i linje med vårt mål att hålla inflationen under, men nära, 2 procent på medellång sikt. Samtidigt var den reala BNP-tillväxten under andra kvartalet positiv efter en nedgång i produktionen under sex kvartal i följd, och förtroendeindikatorerna fram till augusti bekräftar förväntningarna om en successiv återhämtning i ekonomin från låga nivåer. Vår penningpolitik är alltjämt inriktad på att vara så ackommoderande som utsikterna för prisstabiliteten kräver och på att främja stabila förhållanden på penningmarknaden. Den stöder därmed en successiv återhämtning av den ekonomiska aktiviteten. Vår penningpolitiska inriktning kommer att vara fortsatt ackommoderande så länge det behövs i linje med den indikation om styrräntornas framtida inriktning som vi gav i juli. ECB-rådet bekräftar att det räknar med att styrräntorna kommer att ligga kvar på nuvarande eller lägre nivåer under en längre tid. Detta baseras alltjämt på oförändrat dämpade inflationsutsikter på medellång sikt mot bakgrund av den utbredda svagheten i ekonomin och den dämpade monetära utvecklingen. Framöver kommer vi att följa alla nya uppgifter om den ekonomiska och monetära utvecklingen och bedöma eventuella effekter på utsikterna för prisstabilitet på medellång sikt. Läget på penningmarknaden har också påverkats av att överskottslikviditeten gradvis har minskat. Återbetalningar av finansiering från de långfristiga refinansieringstransaktionerna med en löptid på tre år speglar ett ökat förtroende på finansmarknaden, en något minskad splittring av finansmarknaden och den pågående skuldnedväxlingen i bankerna i euroområdet. Vi kommer alltjämt särskilt att bevaka eventuella konsekvenser av denna utveckling för den penningpolitiska inriktningen.

 

Jag redogör nu för vår bedömning mer i detalj och inleder med den ekonomiska analysen. Efter en nedgång i produktionen under sex kvartal i följd var den reala BNP-tillväxten i euroområdet på kvartalsbasis 0,3 procent under andra kvartalet 2013. Ökningen speglar delvis tillfälliga effekter av väderförhållandena under första halvåret. Sedan dess har enkätindikatorerna fram till augusti stigit ytterligare från låga nivåer och bekräftar överlag våra tidigare förväntningar om en successiv återhämtning i ekonomin. Under återstoden av året och under 2014 väntas en långsam återhämtning av produktionen i linje med vårt huvudscenario, framför allt tack vare en stegvis ökning i den inhemska efterfrågan understödd av den ackommoderande penningpolitiska inriktningen. Dessutom väntas den ekonomiska aktiviteten i euroområdet dra nytta av en successiv uppgång i den externa exportefterfrågan. De allmänna förbättringarna på finansmarknaden sedan förra sommaren verkar successivt få genomslag i realekonomin, vilket också gäller framstegen i konsolideringen av de offentliga finanserna. Vidare har realinkomsterna under den senaste tiden gynnats av generellt lägre inflation. Men arbetslösheten i euroområdet är fortsatt hög och de anpassningar av balansräkningarna som krävs i den offentliga och privata sektorn kommer att fortsätta att tynga ekonomin.

Denna bedömning speglas också i ECB:s experters makroekonomiska framtidsbedömningar för euroområdet i september 2013, vilka förutser en årlig minskning av reala BNP med 0,4 procent 2013 och en ökning med 1,0 procent 2014. Jämfört med Eurosystemets experters makroekonomiska framtidsbedömningar i juni 2013 har framtidsbedömningen för 2013 reviderats uppåt med 0,2 procentenheter, vilket i stort sett speglar insamlad statistik. För 2014 har en revidering nedåt med 0,1 procentenhet genomförts.

 

De risker som omger utsikterna för ekonomin i euroområdet ligger fortfarande på nedåtsidan. Den senaste utvecklingen på de globala penning- och finansmarknaderna och åtföljande osäkerheter kan potentiellt få negativt inflytande på ekonomin. Andra nedåtrisker omfattar högre råvarupriser i samband med nya geopolitiska spänningar, en svagare global efterfrågan än väntat och långsam eller otillräcklig implementering av strukturreformer i euroländerna.

 

Enligt Eurostats snabbstatistik var den årliga HIKP-inflationen i euroområdet som väntat 1,3 procent i augusti 2013 jämfört med 1,6 procent i juni och juli. På basis av nuvarande antaganden om utvecklingen av energipriserna och valutakurserna väntas den årliga inflationstakten ligga kvar på en låg nivå under de närmaste månaderna, särskilt på grund av energipriserna. I det relevanta medellånga perspektivet väntas det underliggande pristrycket vara fortsatt dämpat, vilket speglar den utbredda svagheten i den samlade efterfrågan och den långsamma återhämtningen. Inflationsförväntningarna på medellång och lång sikt fortsätter att vara fast förankrade i linje med prisstabilitet.

 

Denna bedömning speglas också i ECB:s experters makroekonomiska framtidsbedömningar för euroområdet i september 2013, vilka förutser en årlig HIKP-inflation på 1,5 procent 2013 och 1,3 procent 2014. Jämfört med Eurosystemets experters makroekonomiska framtidsbedömningar i juni 2013 har bedömningen av inflationstakten 2013 reviderats uppåt med 0,1 procentenhet medan bedömningen för 2014 är oförändrad.

 

Riskerna i utsikterna för prisutvecklingen väntas alltjämt vara i stort sett balanserade på medellång sikt. Uppåtriskerna hänger särskilt samman med högre råvarupriser liksom även med kraftigare höjningar av administrativt fastställda priser och indirekta skatter än väntat, medan nedåtriskerna kommer från en svagare ekonomisk aktivitet än väntat.

 

I den monetära analysen bekräftar uppgifterna för juli att ökningstakten i det underliggande breda penningmängdsmåttet (M3) och framför allt kredittillväxten var fortsatt dämpad. Den årliga M3-tillväxten fortsatte att sjunka till 2,2 procent i juli från 2,4 procent i juni. Den årliga M1-tillväxten var fortsatt stark men sjönk till 7,1 procent i juli från 7,5 procent i juni. M3-tillväxten backades ännu upp av främst nettokapitalinflödet till euroområdet, medan den årliga förändringstakten i utlåningen till den privata sektorn försvagades ytterligare. Den årliga ökningstakten i utlåningen till hushåll, justerad för försäljning av lån och värdepapperisering, låg kvar på 0,3 procent i juli, dvs. i stort sett oförändrad sedan årsskiftet. Den årliga förändringstakten i utlåningen till icke-finansiella företag, justerad för försäljning av lån och värdepapperisering, var –2,8 procent i juli jämfört med   –2,3 procent i juni. Den svaga låneutvecklingen fortsätter att spegla främst det rådande konjunkturläget, ökade kreditrisker och pågående balansräkningsanpassningar i den finansiella och icke-finansiella sektorn.

 
Sedan sommaren 2012 har stora framsteg gjorts för att förbättra bankernas finansieringssituation och framför allt stärka den inhemska inlåningen i en rad krisdrabbade länder. För att säkerställa att penningpolitiken får ett tillfredsställande genomslag på finansieringsförhållandena i euroländerna är det nödvändigt att splittringen av kreditmarknaderna i euroområdet minskar ytterligare och att bankernas motståndskraft stärks där det behövs. Ytterligare beslutsamma åtgärder för att upprätta en bankunion kommer att bidra till att uppnå detta mål.

Sammantaget tyder den ekonomiska analysen på en fortsatt prisutveckling i linje med prisstabilitet på medellång sikt. En avstämning mot signalerna från den monetära analysen bekräftar denna bild.

För att ytterligare minska obalanserna och bidra till konkurrenskraft, tillväxt och nya arbetstillfällen måste euroländerna fortsätta att genomföra de planerade reformerna. Vad gäller finanspolitiken bör regeringarna hålla fast vid sina ansträngningar att minska underskotten och få skuldkvoterna att vända nedåt. Budgetkonsolideringen bör vara inriktad på tillväxtfrämjande åtgärder med ett medelfristigt perspektiv som kombinerar kvalitets- och effektivitetshöjning inom de offentliga tjänsterna med en minimering av beskattningens snedvridande effekt. Inom den ekonomiska politiken underlättar konkurrenskraftshöjande produktmarknadsreformer ny företagsbildning, de stöder handelsvarusektorn och bidrar till uppkomsten av nya arbetstillfällen, medan en hög arbetslöshet kräver beslutsamma strukturreformer för att minska stelheterna på arbetsmarknaden och öka efterfrågan på arbetskraft.

Jag är nu beredd att svara på era frågor.

​