Dessa sidor innehåller uppgifter om Euribor, Eonia, Eurepo, grundräntan, dröjsmålsräntan, referensräntan enligt räntelagen, statliga benchmarklåneräntor och bankernas egna referensräntor. Uppgifter om Eurosystemets styrräntor finns under menypunkten ”Penningpolitiska instrument” till vänster. Statistik över in- och utlåningsräntor (inkl. bolåneräntor) finns under menypunkten ”MFI-balansräkning och ‑räntor”.

Euribor, Eonia och Eurepo

Euribor (Euro Interbank Offered Rate) är en ränta till vilken förstklassiga banker är villiga att ge varandra lån i euro. Euriborräntorna beräknas på noteringarna från (ca 40) förstklassiga stora banker i euroområdet kl. 12 finsk tid. En finländsk bank (Nordea) deltar i systemet. Av Euribornoteringarna lämnas 15 % av de lägsta och de högsta buden obeaktade och på resten beräknas ett oviktat medelvärde. Euriborräntor beräknas för löptider från 1 vecka till 12 månader och för ränteperioder om både 360 och 365 dagar.

Eonia (Euro OverNight Index Average) är den vägda genomsnittsräntan för lån över natten mellan bankerna i euroområdet. Eonia beräknas enbart för 360 räntedagar. För beräkningsprinciperna och publiceringen av Eonia och Euribor ansvarar Europeiska bankförbundet FBE (European Banking Federation) och den brittiska finansmarknadsföreningen ACI (Financial Markets Association).

 

Grundränta, dröjsmålsränta och referensränta enligt räntelagen

Finansministeriet fastställer grundräntan i juni och december för följande halva kalenderår. Grundräntan beräknas som genomsnittet av 12 månaders marknadsräntor publicerade under de tre kalendermånaderna före fastställandet av grundräntan avrundade till närmaste fjärdedels procentenhet. Marknadsräntan för tillfället är 12 månaders Euribor (365 dagar).

Fram till slutet av 1998 fastställdes referensräntan med stöd av lagen av den 3 mars 1995 (284/1995) om ändring av räntelagen (633/1982), och i praktiken fastställdes den av Finlands Bank. Från och med 1999 fastställdes räntan av finansministeriet med stöd av lagen (997/1998) om ändring av räntelagen. Räntelagen ändrades den 1 juli 2002 (340/2002) och skyldigheten att publicera meddelanden om referensräntan lades åter över på Finlands Bank. Enligt den nya lagen utgörs referensräntan av den ränta som Europeiska centralbanken tillämpat vid den sista huvudsakliga refinansieringstransaktionen före den första kalenderdagen i varje halvårsperiod avrundad uppåt till närmast följande halva procentenhet. Denna referensränta tillämpas under de följande sex månaderna. Dröjsmålsräntan utgörs av referensräntan med tillägg för 7 procentenheter enligt räntelagen.

Justitieministeriet: Bestämmelserna om dröjsmålsräntor har ändrats

Dröjsmålsräntans belopp

4 § (6.11.2009/846)
Dröjsmålsräntans belopp
Gäldenären ska vid dröjsmål med betalning av gäld på det försenade beloppet betala en årlig dröjsmålsränta som är sju procentenheter högre än den i 12 § avsedda referensränta som gäller vid tidpunkten i fråga.

Om dröjsmålsräntan enligt 1 mom. är lägre än den ränta som skulle betalas på gälden för tiden före förfallodagen, ska dröjsmålsräntan betalas enligt samma grund som före förfallodagen. Om gäldenärens förbindelse ansluter sig till ett konsumentkreditavtal eller ett annat avtal enligt 2 § 2 mom. ska dröjsmålsränta dock betalas enligt samma grund som före förfallodagen i högst 180 dagar från det att gälden i dess helhet har förfallit till betalning. Om en domstol meddelar en dom i fråga om gälden innan nämnda tid löper ut, ska ränta betalas enligt samma grund som före förfallodagen till dess domen meddelats.

Dröjsmålsräntans belopp i kommersiella avtal

4 a § (18.1.2013/32)
Dröjsmålsräntans belopp i kommersiella avtal
Om dröjsmålet gäller en betalning enligt 1 § i lagen om betalningsvillkor i kommersiella avtal (30/2013), ska gäldenären på det försenade beloppet betala en årlig dröjsmålsränta som är åtta procentenheter högre än den referensränta enligt 12 § i denna lag som gäller vid tidpunkten i fråga.

Om dröjsmålsräntan enligt 1 mom. är lägre än den ränta som skulle betalas på gälden för tiden före förfallodagen, ska dröjsmålsräntan betalas enligt samma grund som före förfallodagen.

Räntor på statens benchmarklån

Räntorna på finska statens benchmarklån anges som medelvärdet av primary dealernas köpnoteringar kl. 13 i Reuterssystemet varje dag. 5-årsräntan har sedan den 1 juni 2007 beräknats på noteringen för den fastförräntande serieobligation av bullettyp som förfaller den 15 september 2012 och 10-årsräntan sedan den 1 maj 2008 på noteringen för den fastförräntande serieobligation av bullettyp som förfaller den 4 juli 2019. Närmare upplysningar om primary dealer-systemet finns på Statskontorets webbplats. 10-årsräntan för euroländernas benchmarklån beräknas av ECB. Till december 1998 beräknades den på BNP-vägda harmoniserade statsobligationsräntor. Därefter har den viktats med de nominella utestående beloppen för statsobligationer.

Bankernas referensräntor

Bankerna och bankgrupperna har sedan den 1 januari 1990 kunnat använda sina egna primräntor som referensränta.